Ett eldorado för katter

Alltid samma runda: en trappa ner för att undersöka våra kontor, upp igen och in i "skräprummet", därifrån kom hon ut efter en god stund med damm i pälsen och fortsatte en trappa upp till sovrummet. Sen var Basti nöjd, låg på rygg i köket och ville bli kliad.

Vilken go" katt, liten och späd. Basti kunde ha gått åt i samma virus som Tor, brorsan, för ett halvår sen. Nu är Basti också borta. Ihjälkörd på Storgatan i Vollsjö, okänt av vilken bil och förare. Känns det så mycket bättre att köra ihjäl ett djur - än en människa - och smita?

Bildöden måste vara den vanligaste för utekatter - och en skräck för kattägare. Bastis och Tors mamma, Diana, fick samma död. Liksom Misan, vår ärvda katt som ligger begravd i trädgården under röda tulpaner. När man har ett sånt upptäcktshus som vi och därtill en vildmarksträdgård så är man alltid med katt - eller katter - oavsett om man har någon eller inte. Vid frukostbordet kan vi ännu börja prata om Baskervilles katt - sååå STOR! - som en gång i tiden promenerade genom katträdgården.

Fler trädgårdskatter, från vilda till halvtama: Bastis/Tors namnlösa mormor (hon la sina ungar var som helst i trakten), Radamsa (den nattsvartaste katten, svart som silver, enligt poeten Öijer), "Personligheten" (knotig och rätt ful men smart, snabbt in genom vår öppna dörr, slukade maten i köket, slickade sig om munnen och ut igen) och så "Bjällerkatten" (gjorde ett försiktigt trädgårdsbesök mellan två revir).

Dagens revirägare: Före detta "Skönheten", numera "Kingen" (lite gammal och tjock men fortfarande med första tjing på nytillkomna tjejkatter), Tjockis (ljusgråvitlånghårig grannkatt vars inte så snälla namn uttalas Sockis), en brunsvartrandig (och lite trögtänkt) honkatt samt en rädd, lejonfärgad kattunge. De gömmer sig i gräset, när det är oklippt, och tittar surt på en, när gräset är klippt. De fräser och slåss, om och med varandra och om reviret. Den trögtänkta katten, som inte alls var så trög, hoppade på lilla Basti en gång. Min hustru gick emellan och det slutade på lasarettet. Basti hade nog klarat det bättre själv.



Kattläsning: Doris Lessing: Om katter, Neil Gaiman: Coraline, Robert Crumb: Katten Fritz, Carl Johan de Geer: Konstapel Katt, Sven Nordqvist: Pettson och Findus samt Pelle Svanslös förstås!



PS. Förra krönikan handlade om fel som begås av journalister och att jag gärna vill ha mejl. Så opassligt @-tecknet försvann i mejladressen. Nu ska det vara tillbaka. Mejla på!