"Stor scen i dag, till vårt förtret." Sångaren Alexander Rajkovic i Luleåbandet Raised Fist beklagar sig, med rätta. För någonstans är det något som inte stämmer.
Kanske är det ett feltänk från festivalplanerarna. Eller så är det hälsovårdsnämnden som gått in och tagit ett beslut för att försöka begränsa skadorna.
Att sätta hardcoreveteranerna Raised Fist på en stor, öppen scen som Pampas, är nämligen som att koka vatten utan lock. En massa energi går rätt ut i luften. Men även ett vattenkok utan lock börjar sjuda till slut. Och Alexander och Co. anpassar sig till ytorna, sliter som ilskna kamphundar och vägrar ge sig förrän det kokar över.
Med stenhårda knytnävsriff och en sångare som skriker som en stucken galt, pressar de upp temperaturen i publiken, grad för grad. Tills det bildas en jättelik ring i publikhavet, där svettiga tonårshannar knuffas, buffas, sparkas och stångas.
Det är röjigt, det är blodigt och det är svårt att se att något annat band på den här festivalen ska lyckas piska upp samma testosteronstinna, dödsföraktande ös. Men hade Raised Fist fått lira i teaterladan vid midnatt, då hade det blivit åka av på riktigt.