Ett brev till Ankeborg

Jag måste erkänna att du fick mitt blod att koka först. Ditt beteende, som att avskeda städerskor om de glömt damma en fotoram och förlöjliga och misstänkliggöra barnflickan för att hon tjänar lika mycket om året som du lägger på smink i månaden, det känns lite osympatiskt. Jag blir också oroad när du hoppar på pilatesbollar för att du upplever att det ingår i ditt jobb som hustru.

Men så började jag tänka att TV3 bara klippt ut de syradroppande godbitarna ur ett mycket större material, och därigenom karvat och skarvat fram bilden av dig som en ishäxa. Sånt förekommer. Då tyckte jag nästan synd om dig en stund, och började i stället tänka att TV3 var boven. Att det var de som designat programmet för att skildra dig och de andra hemmafruarna som ytliga och ignoranta.

Då snubblade jag över ditt debattinlägg på Newsmill. Du skriver mer än tusen ord, men inte ett enda handlar om att skildringen av dig och ditt förhållande skulle vara vinklat. Av det drar jag slutsatsen att du känner igen dig i det första avsnittet av Svenska Hollywoodfruar. Den slutsatsen skrämmer mig. Och det finns mer i ditt inlägg på Newsmill som skrämmer mig.

Du menar att vi i Sverige borde lära oss av Amerika och anställa mer hemhjälp, för att vi då skulle få mer kvalitetstid för varandra. Men vem ska vara hemhjälp hos hemhjälpen? Eller förtjänar man kvalitetstid först när man fixat stålar, exempelvis genom att gifta sig rikt? Du verkar förespråka en värld där männen jobbar och tar hand om det ekonomiska, medan kvinnorna är hemmafruar. Varför har du då kvinnor som jobbar med ditt hem, ditt hår, din hud och dina naglar?

Jag förstår inte heller varför du hånar svenska pappor, deras blöjbyten och deras jämställdhet, när du själv har en barnflicka för att ta hand om barnen. Jag undrar lite vad du gör om dagarna, när du inte får massage, läser horoskop och testar sponsorsmycken.

Men det stora misstaget du gör är att du förutsätter att det är på grund av jantelagen sådana som jag blir irriterade över dina utspel. Jantelagen verkar vara en behändig flagga att vifta med för de snuskigt rika. Men det handlar inte om jantelag, och jag är inte avundsjuk på dig. Jag vill bara inte ha ett samhälle med så mycket ojämlikhet, orättvisor och klyftor som i ditt nya land, i din stad och i ditt hushåll. Och om det ändå skulle vara jantelagen som hindrar oss svenskar från att låta klyftorna slita sönder samhället fullständigt, då är jag beredd att skåla för jantelagen.

Du ser inte heller särskilt långt utanför de höga grindarna i ditt eget kvarter. Jag hoppas att du någonstans begriper att det finns många, många hushåll, både i Amerika och i Sverige, som inte har ekonomi nog att låta den ena parten vara hemma. Även om man nu skulle vilja ha det så.

Du skriver också att amerikanska män vet hur man uppvaktar en kvinna. Att de är romantiska och köper dyra presenter. Men det låter inte särskilt romantiskt när du i början av programmet säger att "om din man vill ha att du suger av honom varje morgon det första han gör när han vaknar, ja, då får du ställa upp med det som fru." Det låter inte bra, Anna. Vad hände med ömsesidig respekt och kärlek?

Du får gärna vara gift med en äldre man. Det stör inte mig. Men det låter inte bra att du hamnat i en beroendeställning som gör att du känner dig tvungen att utföra sexuella tjänster. Jag är orolig för dig, Anna Anka. Ska vi ringa UD?