Amelia Earhart var den första kvinnan som flög över Atlanten och en banbrytare för kvinnliga piloter - men hon var också orädd, ödmjuk, blygsam, generös, feministisk och ständigt käckt leende som en Evert Taube-sjöman.
I alla fall om man ska tro regissören Mira Nairs (
Monsunbröllop) hyllningsfilm till henne. Enligt filmen var hon kanske världens hittills bästa människa.
"Allt det här", säger Amelia och syftar på uppståndelsen kring sin egen ringa person, "känns futtigt jämfört med vad som händer i samhället". Undrar om hon inte också grundade Amnesty, flög klimatsmart och tyckte att Vellinge skulle ta emot ensamma flyktingbarn.
Ni hör att det är mycket svårt att ta
Amelia på allvar. Med tanke på hur lättviktig den är känns det som ett mirakel att den ändå inte lyckas lyfta.
Mest verkar den vara ett ovanligt krångligt sätt att ta flyget till en viss gala i Los Angeles. Dramaturgin följer mallen tajt som en flygarluva och hjältinnan fäller såparepliker som får 86-åriga Oscarsjurymedlemmar att ånga som flygfotogen: "I wanna fly that beautiful bird as long as it will take me".
Och så blir Hilary Swank kär i Richard Gere. Lite bakgrundsfakta: Åldersskillnad mellan den riktiga Amelia och hennes man: 10 år. Åldersskillnad mellan Swank och Gere: 25 år. Man får väl vara glad att han inte spelas av Sean Connery.