Nya konstnärer visar
vad de går för

ÖSKG är en av landets största konstnärsorganisationer med ett par hundra medlemmar. Geografiskt är organisationen begränsad till sydöstra Skåne med Kristianstad i norr, Ystad i söder och Sjöbo i väster som utposter.


För att bli medlem måste man bo inom det området och förstås vara aktiv konstnär. Numera finns det finns två vägar att vinna medlemskap; dels genom att ha en högskoleutbildning inom konst, dels att bli invald av en jury. Juryn består varje år av olika personer; en från ÖSKG:s styrelse och två externa som är verksamma inom det konstnärliga området i Skåne. Av de 18 som blev invalda som nya medlemmar förra året, och som nu visar sina alster på Tjörnedalagården, är hälften valda av juryn.

Utställningen med nya medlemmar är viktig för konstnärerna, här får de chansen att visa vad de arbetar med och därmed presentera sig för den både kunniga och månghövdade konstpubliken i sydöstra Skåne.


Det är ovanligt med så många som 18 nya medlemmar. Det innebär att utställningen med nödvändighet blir splittrad och lite rörig men det är inget att göra åt.

Nivån är hög och jämn och det finns några som sticker ut lite extra, åtminstone i mina ögon. Jag fastnar särskilt för glaskonsten och skulpturerna och en och annan målare.

Skulptören Karel Becvar, Löderup, fångar genast min blick med sin "Le Chat Royal" i brons, som står precis innanför dörren. Lite svår att njuta av inne från konsthallen enär den står i motljus men den syns bra genom glaset från entréns utsida. Dock lite synd att den inte fått en bättre placering. Studera också hans huvud med namnet "Förälskad". Tre läppar?

Gunilla Maria Åkesson, Brantevik, visar tre skålar, eller vad man ska kalla dem. Levande, organiska former som efter en stunds betraktande börja röra sig. Spännande och fräscht i en genre som för det mesta präglas av tradition och ett väl beprövat formspråk.

Teresea Rooth, Kivik, fascinerar med sina bilder som något påminner om forna tiders skolplancher. Hennes fåglar är inte realistiskt tecknade men det är inga som helst problem att artbestämma dem. Detaljer, färger, proportioner stämmer men ändå vilar det något naivt, en känsla av att de är gjorda för länge sedan då man mest målade av döda och uppstoppade fåglar.


Pekka Kaski, Löderup, förvånar med att dels visa två målningar som jag inte kan känna något alls inför, dels genom att visa tre akrylmålningar med en nidbild av McDonalds i mitten som är suveräna!

Och man kan förstås fråga sig vad Anders Kappel, Degerberga, egentligen håller på med. Men hans målningar av framsidor på välkända gitarrförstärkare som Hagström, Fender och Marshall är så udda och kul att jag står länge framför dem och ler. Hans konst känns också fräsch och lite utmanande.

På tal om utmanande konst så ta en extra titt på Pernilla Perssons, Kristianstad, nostalgi-kitsch-glamour-bilder och skulpturer. Först skakade jag på huvudet och tänkte skräp men så kände jag kärleken i hennes arbeten, humorn och leken och hennes uppenbara förtjusning över motiven. Nu är jag såld på hennes konst!


Och Karin Wards, Borrby, glaskonst är så uppfriskande och annorlunda att jag faktiskt står och håller andan inför glasbilden "Naturfenomenet". Jag kunde inte låta bli att fotografera det verket på ett närgånget och lite skruvar vis som jag tycker visar hennes storhet – och jag hoppas du, Karin Ward, ursäktar mitt tilltag.

Lena Eliasson, Glemmingebro, är en uppenbart känslig och sökande målare som arbetar sparsmakat med antydningar, symboler och ett diskret språk. Jag står länge framför hennes målning "Survive".

Jag är egentligen förtjust i Anna Örtemos, Lövestad, konst men hennes stora textila verk som dominerar det lilla utställningsrummet och heter "Property" stör mig eftersom jag inte kan frigöra mig från Piet Mondrians geometriska måleri. Och hennes "Pine" borde inte stå gömd i ett hörn utan röra sig fritt i rummets mitt.

Nåväl. Dessa 18 nya medlemmar i ÖSKG skäms inte för sig utan är fullt värdiga medlemmar. Och utställningen är synnerligen sevärd.