Annons
Nyheter

Polska karameller att njuta av

Tack. För en rik och variationsrik scenkonstfestival som visar att det finns ett stort teaterintresse i Ystad även efter sommaren. Det skriver kulturskribent Andrea Grapengiesser efter att ha tagit del av fyra dagars Scen Ystad, med en polsk höjdare under finaldagen.
Nyheter • Publicerad 8 september 2014
Den polska taetergruppen Kana gästspelade i söndags på Ystads Teater.
Den polska taetergruppen Kana gästspelade i söndags på Ystads Teater.Foto: Foto: Scen Ystad

Scenkonst

”Lailonia”. Baserad på boken ”13 sagor från riket Lailonia för stora och små och andra sagor” av Leszek Kolakowski. Regi: Mateusz Przylecki. Med Teater Kana, Polen.”Gubbjävel”. Manus: Lars-Christer Karlsson. Regi: Karl Seldahl. Medverkande: Frida Liljevall och Bo G Lyckman. Teater Iris.Båda ingick i festivalen Scen Ystad, söndag 7/9.

Annons

Ystads nyfödda scenkonstfestival har bjudit på ett rikt utbud med 18 föreställningar under fyra dagar. Här har vi fått möta två internationella gästspel, grupper från Göteborg och Stockholm, liksom artister med hjärtat i Ystad.

Det är bara att tacka och ta emot för initiativet, som både är lovvärt och modigt. Att erbjuda både en rik variation av föreställningar och dessutom locka en relativt stor publik är beundransvärt. Om inte annat visar det att det finns en levande kulturscen i Ystad även efter att semesterfirarna åkt hem.

Kommande år kan man önska mer eftertanke i urvalet. Scenkonsten har egenskaper som är ovärderliga för demokratin, inte minst viktigt dagarna före ett val. Man bör fundera på sitt syfte och vilka man vill nå. Varför inte satsa mer på att dra ny publik, eller erbjuda ett större utbud för barn och unga? Att bättre spegla hela samhället är en annan hjärtefråga. Då hjälper det med en mer blandad programkommitté både vad det gäller bakgrund, ålder och kön.

Teaterfestivalens sista dag (7/9) var fullspäckad och publiken fick skynda sig för att hinna mellan föreställningarna. Jag såg två föreställningar som båda berörde det existentiella. Hur ska vi leva våra liv och hur blir man den man är?

Första stoppet blir på Ystads Teater där Teater Kana tar sig an livsfrågorna med hjälp av en av Polens samtida filosofer Leszek Kolakowski (1927–2009). Föreställningen ”Lailonia” är baserad på boken ”13 sagor från riket Lailonia för stora och små och andra sagor”. Sex skådespelare sitter på röda stolar på den svarta scenen. Det är enkelt och avskalat med plats för skådespelarnas mimik, gester, kroppar och rörelser.

Historierna är som karameller, som sagan om Nino som har ett så vackert ansikte, men för att ansiktet inte ska förstöras köper han en låda att förvara det i. Eller sagan om kriget hos lemurerna där små och stora lemurer tvistar om huruvida lemurer kallas lemurer eftersom de bor i Lemurien eller om Lemurien kallas Lemurien eftersom lemurer lever där. Jag blir snurrig bara av att skriva meningen.

Det är absurt, roligt och otroligt väl genomfört. Strålande regi där ensemblens samspel och skådespelarnas individuella prestationer lyser ikapp. ”Lailonia” ger oss inga svar men visar med humor och värme våra tillkortakommanden men också glädjen i att vara människa.

Därefter promenerar jag upp till en fullsatt salong på teaterbiografen Scala och föreställningen ”Gubbjävel”. Titeln är som en örfil och får vem som helst att vakna till. Vi befinner oss i ett avskalat förhörsrum med lysrörslampor i taket. Lösryckta händelser blir till ett sammanhang och en livsberättelse tar form. Det slutna rummet är en plats för bekännelse. En sjavig lastbilschaffis anklagas för rattonykterhet, fortkörning och överlast. Han förhörs av den unga polisen Sofia. Han med ett starkt kvinnoförakt och ångest över sina tillkortakommanden, hon märkt av besvikelser. Kan de hjälpa varandra?

Skådespelarna Frida Liljevall och Bo G Lyckman fångar det sköra i sina karaktärer på ett gripande sätt. Den grova jargongen, polissnacket och de sexistiska kommentarerna är ett skyddande skal för deras trasiga inre. I dialogen finns maktstrukturer och obalanser fint invävda. Den nyskrivna dialogen är författad av Lars-Christer Karlsson, som under många år verkat som dramaturg på Ystads stående teatersällskap. Föreställningen hade premiär i april på Brunnsgatan i Stockholm och är på turné under hösten.

Teaterfestivalen kan på sikt bli ett starkt bidrag till att ge Ystad-publiken ett både rikare och bredare utbud av teater och jag ser fram emot nästa års program. Nu plockas scenografierna ner, ljuset släcks och det är över för den här gången, festivalbesökarna vandrar hemåt längs kullerstenslagda gator.

Som med alla teaterupplevelser har festivalen ett tydligt före och efter.

INTERNAL INTERNAL
Andrea Grapengiesser
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons