Sånger, musik och solidaritet på Scala

Men det som arrangerades på Scalabiografen var just en solidaritetsfest. Boliviagruppen, Världsbutiken, Cura Cultura och Fredsgruppen firade att det är 25 år sen Gitte Pålsson kom hem från Bolivia och startade solidaritetsarbetet med Bolivias urbefolkning, alltså indianerna. Det pågår fortfarande, vilket syntes och hördes på Scala.

Först ut är en grupp med elever plus läraren (fioler, mandolin, gitarr, ståbas, ett litet handtrumset och sång) från folkmusikklassen på Österlens folkhögskola. De kör tre låtar som ger ett exempel på dagens blandade svenska folkmusik: polskt och turkiskt och där emellan en skräddarpolska från Genarp.

Välspelat och fyndiga arrangemang, den här gruppen vill jag höra fler gånger.

Sen Gitte Pålsson, som är som hon brukar. Pratar nästan lika mycket som hon sjunger och spelar gitarr, får direktkontakt med publiken, bjuder upp en tjej på scen för att sjunga med i barnvisan ”Spindeln”. Allvarlig, rolig och solidarisk.

Hon framför också en av sina minnesvisor, en visa efter och till en bortgången människa. ”För att du inte är här” handlar om faster Ulla på Österlen; en (i positiv betydelse) enkel vismelodi mitt emellan Frälsis och Wiehe.

Amerikanen Jon Strider är en rätt typisk sångpoet. Åkej sånger men tyvärr tycker jag att det blir enformigt med enbart hans egen akustiska gitarr som komp.

Efter paus är det dags för Tania Wayra, dotter till Gitte och Cesar Salazar, den tredje medlemmen i svensk-bolivianska gruppen Khala Uma (mer om den strax). Ung, lovande sångerska med röst som växer ännu mer när hon byter från engelska till spanska. Det känns faktiskt att då sjunger hon med hela sig.

Måste också nämna den unge japanen Ryuei Sasaki, som spelade med Gitte och nu spelar med dottern. Sasaki har förmågan att få cellon att passa ihop med olika sorters musik. Han spelar genrelös cello: poängterar, fyller ut och lyfter musiken.

Ryuei Sasaki är också nybliven medlem i Khala Uma, som ska avsluta musiken på Scala, men först vad som får anses vara eftermiddagens huvudpunkt: Världsbutikens modevisning. Fyra kvinnor visar mössor, ben- och handledsvärmare, koftor, kjolar med mera som stickats av de indiankvinnor i Bolivia som Ystadsgrupperna har solidaritetsutbyte med. Mycket svartvitt och många rutor.

Khala Uma avslutar med ordagrant svensk-boliviansk sång och musik. Inte bara svenska och spanska sångspråk som möts och kombineras utan musiken är ett utbyte mellan vår och deras uppfattning om musik. Två musikformer föder en tredje. Cesar Salazar är dessutom en häpnadsväckande skicklig mångflöjtist.