Skivdebut på solokvist

Kultur och Nöje Artikeln publicerades

En del känner säkert igen henne från banden Muddle och Barfotabarn. Men när det nu är dags för albumdebut så gör Ystadsmusikern Maria Eggeling det på solokvist.

Sommaren har just kommit till Ystad och vattensytan glittrar av solkatter när vi träffar Maria Eggeling för en intervju på kallbadbryggan vid Marinan. Hon har precis slutat sitt arbete som sjukgymnast för dagen och njuter av det vackra vädret. I helgen släpper hon sin solodebut "Bikini", och efter intervjun bör det i väg till Malmö för att repa ihop sig med kompbandet inför releasefesten.

Skivan är inspelad under hösten 2011 i Anders Lindborgs musikstudio Eversound, Inhyst i vinden på hans villa i Önneköp. Maria, som känner Anders från andra projekt, fick den generösa dealen att helt enkelt ta den tid hon behövde. Ett potentiellt farligt upplägg, det vet alla som gått vilse i studion bland kanaler och pålägg och omtagningar. Men Maria satte sin egen deadline och lyckades hålla den trots att de mest spelat in på lediga helger.

Jag hade satt som deadline att vara klar med all musik under 2011. Jag fick rusha lite i slutet, men jag var klar den 30 december, säger hon och skrattar.

Jag är rätt nöjd över att tidsplanen höll. Man hade lätt kunnat hålla på i två år med en platta, eller tre, eller fem. Det finns ju ingen begränsning. Det är lätt att vilja lägga på mer och mer, för man har ju en miljon idéer. Det svåra är att välja några av dem.

Låtarna har hon samlat på sig under många års låtskrivande, och många av dem är också del i hennes trio Muddles repertoar. Men då Muddle legat lite på is, och hennes medmusiker Erik Tapper och Fredrik Hallqvist på bas respektive trummor har haft fullt upp med sitt band U.W.O, kändes en soloplatta med inlånade musiker som en bra lösning. Fredrik och Erik är på olika sätt inblandade ändå bland annat har Erik lagt bas och skivan är dessutom tillägnad dem.

För att jag tycker så mycket om dem. Det har varit lite stiltje med Muddle, även om vi träffas och spelar ihop ibland. Då blir det väldigt mycket ballerinakex och kaffe, det är en väldigt social grej för oss, säger Maria.

Den färdiga skivan är en tvåspråkig skapelse, med låtar på både engelska och svenska. Riktigt så var det inte tänkt från början, berättar Maria.

Först hade jag tänkt att jag skulle spela in två skivor, en på svenska och en på engelska, för jag har låtar nog till det. Men när jag sa det till Anders Lindborg i studion svarade han "du ska nog börja med en, för det är mycket jobb". Så jag gjorde det. Därför är det blandat med svenska och engelska, säger hon.

Rent ekonomiskt har jag ju också insett att det inte skulle ha funkat att ha två plattprojekt igång samtidigt. Och så tänker jag att man kanske aldrig får tid att göra någon platta igen. Man vet ju aldrig vad som händer här i livet. Så jag gjorde en och blandade mina låtar.

Resultatet är ett möte mellan visa, jazz och mer folkmusikaliska tongångar.

Det jag inte alls kan avgöra själv är om det är för spretigt. Jag gör ju de låtarna jag gör, säger Maria Eggeling.

Bland låtarna hittar lyssnaren en tonsatt dikt av Tage Danielsson, "Marsmelodi". Kärleken till Tage, och för den delen Hasse också, går långt tillbaka.

Jag har alltid sett väldigt mycket Hasse och Tage. Redan när jag var pytteliten så kollade jag på sketcher som jag egentligen inte förstod då, säger hon.

Dikten "Marsmelodi"stötte hon först på när hon i gymnasiet skrev en uppsats om Hasse och Tage.

Jag tyckte att den var så himla vacker. det var något speciellt i rymten. Och det kom en melodi till mig direkt när jag läste den. Sen har jag haft den i huvudet i många år, och jag har alltid kommit ihåg första versen och sjungit på den ibland.

Men när hon för något år sedan skulle göra låt av den visade det sig lättare sagt än gjort. Dikten, som Tage skrev när han själv gick i gymnasiet, har nämligen aldrig blivit utgiven av Tage själv. Först efter noggrant detektivarbete och god hjälp av biblitekarierna på Ystads bibliotek, kunde hon spåra den tillbaka till en bok om Hasse och Tage. Och nu blir den, efter tillstånd från Tages änka Märta-Stina Danielsson, för första gången utgiven i tonsatt form.

På inspelningen backas Maria dessutom upp av en lite oväntad sångfågel.

– Det var så jäkla roligt. Jag satt och skulle lägga Rhodespiano på "Marsmelodi". När jag satt och spelade så hörde jag Anders säga "fan, en fågel" i lurarna. Så jag slutade och en ung sparv började flyga runt inne i studion, för vi hade fönstret öppet. Till slut fick jag ut fågeln och kunde börja spela igen. Men sen kom den tillbaka och satte sig på fönsterkarmen, Så vi satte en mick framför den, och sen satt den där och sjöng genom hela låten. När vi var färdiga med låten stack den igen, säger Maria.

Nu har du rott iland ett helt skivprojekt själv och är redo att släppa din solodebut. Hur känns det?

Det känns som att jag helst vill ha ett band, säger hon och skrattar.