Och nog har vi att göra med något både genuint och kvalitativt. Systrarna Johanna och Klara Söderberg limmar sina röster till perfektion; stämsången sitter synnerligen tight.

”The Lion’s roar” är helt klart ett antal snäpp vassare än debuten. Så har de också jobbat med Mike Mogis från Bright Eyes, en man som förstår att ta vara på systrarnas förmågor.

Duon glider snyggt in bredvid genrekamrater som Fleet Foxes och luftar ideligen inspiration hämtad långt bortom födelseåren. Velvet Underground-blinken i ”Blue” går inte att missa. De höga tonerna i ”This old routine” kittlar onekligen i nacken.

Systrarna Söderberg verkar i en tradition och därmed vore det förmätet att slå ner på att de låter väl traditionellt. Samtidigt går det inte att komma runt känslan av att något fattas. Jämfört med till exempel Neko Case har Söderbergarna en bit kvar.

På god väg, men inte riktigt där.