Sveriges indiepop-prins Markus Krunegård är tillbaka efter urladdningen med dubbelsläppet ”Lev som en gris dö som en hund” och ”Prinsen av Peking” (2009); bland det mest personliga som släppts i detta poprike enligt bland annat denna tidning. Fullt förståeligt har Krunegård försökt att andas lite ny luft. Så upplevs materialet på ”Mänsklig värme” som långt mer välproducerat och strukturerat än tidigare. Det har dammats av en smått episk 80-talsgen med drag av U2. Inte minst i inledande titelspåret. Här talar vi en inre syn av sena sommarkvällar på stora scenen med det jättestora PA:t. Helt enkelt bredare gester. Bra stöt i ”Everybody Hurts”. Sen blir det ballad i form av ”Askan är den bästa jorden”. Krunegårds texter är ett kapitel för sig. En vardagsfilosof värd ett öra. Han har dessutom ett sätt att glida på orden som gör sången väldigt personlig. Enstaka låtar funkar riktigt bra. Andra glider spårlöst förbi.