Snackig musikalyra i version 1.5

Kultur och Nöje Artikeln publicerades

Precis som förra året bjuder det äkta paret Fred Johansson och Hazel Fernandes på en sprakande musikalshow på anrika Ystads teater, i år i version 1.5.– Det är som ett nytt operativsystem! säger Fred Johansson.

Ackompanjerade av en femmannaorkester framför Fred Johansson och Hazel Fernandes proffsigt låtar tillsammans, var för sig och tillsammans med gästartister. Låtarna kommer från musikaler som ”Jesus christ superstar”, ”Fantomen på operan” och ”Mamma mia!”

Fred Johanssonagerar konferencier för kvällen, sjunger flest låtar och står för merparten av mellanssnacket. Det blir efter en stund lite metahumor när denna etablerade musikalartist, bosatt i London, påbörjar ännu en musikalanknuten anekdot med orden ”Jag minns när jag spelade (musikalnamn), det var i (stad+årtal)”. Och även om mellanssnacket är både väl berättat och roande, vill man ha mindre av Fred Johanssons CV och lite mer av hans tydligt mycket begåvade fru och deras gästartister.

Hazel Fernandes, som arbetat med artister som Tom Jones, Tina Turner och Kylie Minogue, ursäktar att musikallåtar inte är hennes huvudgenre och det gör hon helt utan anledning.

När Hazel Fernandes hamnar själv framför micken öser hon på med en kraftig soulröst och en scennärvaro som är verkligt imponerande, som i ”Memories” och ”And I am telling you”.

Imponerar gör även gästartisten Gunilla Backman. Fred Johansson kan ha rätt då han presenterar henne som Sveriges bästa musikalartist. Gunilla Backman har en styrka och ett röstomfång som får det att kittla in i varenda nervtråd hos publiken.

Hon sjunger med en makalös inlevelse, om det så är ”Vinnaren tar allt” eller ”Dream the dream”, som hon sjunger både på svenska, tyska och engelska.

Kvällens andragästartist, Tomelilla-sonen Anders Glenmark, får även han en översvallande presentation och det uppstår ett smått antiklimax då det blir paus direkt efter att han under publikens jubel precis hunnit sjunga ”One night in Bangkok”.

Det börjar koka, och därefter läggs locket på. Kvällens andra del har sedan svårt att få upp tempot igen trots goda sånginsatser från alla artister och speciellt artikulerad mimik av Fred Johansson.

Här behövs en översyn av låtvalet, tempot behöver höjas och mellansnacket sållas.

Tyvärr lyckas intefinalen riktigt lyfta publiken upp till dit där den befann sig under första akten, som till exempel under Fred Johanssons ”The music of the night” och den magiska duetten ”Don’t know how to love him” mellan Hazel Fernandes och Gunilla Backman.