Succé för Malin & Zink igen
Årets ”Magic Show” är rätt igenom en personlig hyllning till trollerikonstens historia, de eviga trolleritricken och mästerliga trollerikonstnärer som Max Malini och utbrytarkungen Harry Houdini.
Malin & Zink kompletterar varann på ett perfekt sätt.
Hon är underfundig, smart och cool. Specialitet, kanske: reptrick. Hon kan få ett rep att knyta ihop och upp sig och gå av och ihop igen och bli en kanin eller flera ja, vad och hur som helst kan hon göra med repet.
Han är bara för mycket, rör sig, går och springer spattigt som en stumfilmsstjärna. Specialitet: fantastiska skrotmaskiner som han aldrig mer än halvlyckas med och just därför blir det så hellyckat.
”The Magic Show” är trolleri, komedi, happening och vaudeville, allt på samma gång. Malin regisserar – ja, dompterar – föreställningen. Hon har en annan specialitet också: total närvaro och koll. Inte bara närvaro på scenen utan i hela lokalen. Hon fångar upp ett skratt eller en tystnad och kommer med en reptilsnabb kommentar. Föreställningen blir lite av stå-upp-komik också.
En budgetshow, enligt Malin, men till innehåll och publikkontakt, humor och trollerikonst är det större än den största, mest påkostade trolleriföreställning med prefix som mega- och arena-. Malin & Zink driver lite också med dagens uppblåsta trollerikonst(närer).
Malin sätter igång rökapparaten och gör entré – om och om och om igen – och Zinks skrotmaskiner är förstås en drift med dagens gigantiska, dataprogrammerade trollerimaskineri.
Mest mästerliga är Malin & Zink när de tolkar gamla eviga trolleritrick på personliga, helt egna, nyskapande sätt. Som deras varianter av partykorttricket att låta någon – eller några – välja och signera kort i leken, blanda väl och sen plockar trollkonstnären ut de exakt rätta korten.
Zink plockar ut kortet med cyklop under vattnet i ett akvarium och Malin tar fram hela förrådet av köksknivar, sätter en plåtbindel – och två lökhalvor dessutom – för ögonen så hon absolut inte ska se något och hugger – våldsamt och vildsint – de rätta korten, förstås.
Inte bara roligt utan fenomenalt!
Och varianten av att trolla bort en ring från någon i publiken utförs faktiskt ännu mer mästerligt. Malin har byggt upp tricket likt en smärre teaterpjäs som börjar med en tuggummimaskin hemma i Borrby (alltså en sån där man stoppar in en slant i, får ett tuggummi och allra helst den fina ringen) och slutar med en likadan apparat på scen.
Zink bidrar med att pussa damen mmmmm, längre och längre upp på armen – som kommer fram för att få sin ring bortrollad. Nej, jag varken kan eller ska referera mer av det här. Det är för roligt, det är så skickligt, det måste upplevas.
Zink är förresten också en jäkel på att trolla fram och sortera mandariner och för att inte tala om när han på ingen tid alls pusslar ihop hur många kan det vara av Rubiks kubar. Dessutom hugger och klyver han både ben och huvud av sig själv och nog måste hans behandling av kaniner – ingen fara, inga riktiga kaniner, de är gjorda av tyg, tror jag – vara en protest mot trollkonstnärers plågsamma djurtrick.
