Två skräckmästare i ringen

Kultur och Nöje Artikeln publicerades

Det är bäddat för en hemsk sommar i hängmattan. Skräckmästarna Johan Theorin och John Ajvide Lindqvist har med några veckors mellanrum släppt nya romaner. Upplagt för titelmatch.

Johan Theorin och John Ajvide Lindqvist har på några år etablerat sig som de ledande skräckförfattarna i landet. I Johan Theorins fall handlar det nu om den tredje delen i hans svit på utlovade fyra böcker som utspelar sig på Öland. John Ajvide Lindqvist är aktuell med sin fjärde fristående roman. Även om spänningen och spökerierna har varit gemensam för de båda författarna har de samtidigt haft helt olika angreppsvinklar i sina tidigare alster.

Johan Theorin har placerat se mystiska inslagen i de inblandades huvud. Det handlar mer om myter och hjärnspöken. I John Ajvide Lindqvist finns det övernaturliga på riktigt. Det är vampyrer, levande döda och drunkningsoffer som går igen.

Så vad kan vi se fram emot när de två numera etablerade skräckkungarna leverar nytt?

Det kommer att gå åt helvete. Det står klart redan i inledningskapitlet av John Ajvide Lindqvists nya roman Lilla stjärna. I upplösningen drygt 400 sidor senare vet vi från början att vi kan förvänta oss en massaker under en direktsändning av Allsång på Skansen.

Hur kunde det gå så fel? Allting började ju så bra. Det tyckte i alla fall den avdankade svensktoppsartisten Lennart Cederström när han hittar en nyfödd flicka i skogen som någon dumpat och försökt begrava. Han tar med sig spädbarnet hem och upptäcker snabbt att flickan har en unik talang. Hon kan sjunga perfekt rena toner. Flickan som kommer att kallas Theres vill Lennart rädda från omvärldens ondska. Han vill ostört utveckla hennes oförstörda, musikaliska talang. Hon isoleras i Lennarts och hans sambo Lailas källare. När flickan blir större hålls hon tillbaka i huset genom en lögn: gå inte ut till de stora människorna. De vill äta upp dig.

I sin instängda värld börjar Theres till slut söka efter något mera. Hon vet att de Stora är onda, men hur hittar man människornas godhet? Hammare, mejsel och borrmaskin kan ge en ledtråd åt varthän det barkar.

Parallellt med källarflickan växer en annan flicka upp – Teresa. I en normal familj och i en normal skola med allt vad det innebär. Den här flickan har dock inga supertalanger. Hon känner sig inte så bra på någonting. Genom en rad tillfälligheter korsas de två flickornas vägar. I många stycken är romanen en skildring av vänskap mellan udda tonårsflickor. Tillsammans hittar Theres och Teresa ett gemensamt uttryck i musiken. Musiken når andra flickor i samma situation och till slut finns det en hård kärna av utstötta och udda tjejer som finner trygghet i varandra. Ensamvargarna har hittat sin flock.

John Ajvide Lindqvist lyckas på ett hudnära och mindre effektsökande sätt än i sina tidigare romaner hitta närhet och trovärdighet. Han behöver inga spöken eller vampyrer för att lägga grunden till en fantastisk roman. Därmed inte sagt att boken inte är läskig. Realism och verklighet kan vara nog så skrämmande som sagofigurer.

Det går att hitta på mycket läskigt med en människa med mejsel, hammare och borrmaskin.

Boken visar också på hur våra liv styrs av tillfälligheter. Alla bokens karaktärer har mer eller mindre problematiska liv och när man befinner sig på livets botten kan en liten knuff i fel riktning få ödesdigra konsekvenser.

John Ajvide Lindqvist leverar med Lilla stjärna en roman som är helt i klass med debuten – den lysande Låt den rätte komma in. Ja, den är faktiskt snäppet vassare eftersom han nu släpper taget om det övernaturliga och helt förlitar sig på sin förmåga att begränsa sig till verklighetens ramar.

John Ajvide Lindqvist tar ett steg bort från skräckgenren och är bättre än någonsin.

I Johan Theorins romaner har läsaren alltid fått hålla till godo med den vanliga världen. Skräcken har legat dold i skrönor, rykten och myter som pyrt ute på det öländska allvaret. Men när dimman sänker sig över landskapet, barn försvinner och gamla hus visar sig bära på dolda hemligheter är det inte konstigt att de inblandade blir skrämda. Och även läsaren.

Johan Theorin gör dock som John Ajvide Lindqvist och i Blodläge drar han ner på det spöklika. I sin tredje bok är skräckgenren reducerad till en persons (över)tro på älvor.

En kvinna flyttar med sin man till ett nybyggt och exklusivt hus vid ett gammalt stenbrott. När hon var liten offrade hon saker på en älvsten på allvaret och fick sina önskningar uppfyllda. Nu lägger hon återigen sin tilltro till stenen och ju mer hon offrar till älvorna desto mindre benägen blir hon att ta sin medicin. En inte helt lyckad kombination i ett äktenskap som krackelerar.

Här bor också Per som fått ärva ett hus vid stenbrottet. Han får mot sin vilja sin demente far på halsen. Relationen mellan far och son har aldrig varit bra. Sonen har aldrig accepterat faderns yrkesval inom porrbranschen och när pappans historia kryper allt närmare och den ljusskyggga sexindustrin dras fram i ljuset visar det sig att inte alla är lika stolta över sin yrkesbakgrund som Pers pappa. Romanen är lite uppbygd som en traditionell deckare med inbrott, mordbrand och död, men vi följer inte polisens arbete som i en polisroman. I Blodläge är det den gamle sjökaptenen Gerlof som lägger bitarna på plats. Det är också han som är den gemensamma nämnaren i Johan Theorins böcker.

Johan Theorin vill både skriva en samhällskritisk roman om sexindustrin och en spänningsroman likt sina tidigare romaner. I Blodläge blir resultatet någonting mittemellan. En habil roman på ett angeläget tema som innehåller spänning och en stegrande upplösning, men det går absolut att lägga ifrån sig boken och tänka på annat på vägen dit. Det är inte heller så att miljön spelar samma avgörande roll som tidigare. Landskapet har i de tidigare böckerna – framför allt i debuten Skumtimmen – utgjort en omisstlig kuliss och det har skapat en känsla av det här inte skulle kunna inträffa någon annanstans. Blodläge är helt enkelt inte lika unik.

Så om det här skulle varit en titelmatch i skräckgenren så kan vi konstatera att det matchen blev inställd. Ingen av de två kombatanterna har ställt upp i klassen. Det här är inga traditionella skräckromaner. Johan Ajvide Lindqvist växte med detta avsteg och har skapat en lysande roman. Han vinner på knock out. Jag hoppas att Johan Theorin hittar tillbaka till sin spelplan inför den utlovade fjärde och avslutande delen i sin svit. Jag ser fram emot en returmatch.