Verklighetens gåtor

Kultur och Nöje Artikeln publicerades
Foto:

När Galleri Thomas Wallner öppnar för året sker det med två konstnärer som söker sina egna vägar och inte alltid ger allt ett förklarande ljus. Konstskribent Isac Nordgren finner två intressanta uttryck.

Konst
Tina Maria Nielsen & Emma Tryti. Galleri Thomas Wallner, Simris till 16/2

En etablerad och en nyexaminerad konstnär öppnar utställningsåret hos Thomas Wallner, båda med tio verk var.

Emma Tryti från Stockholm har studerat i både Norge och framförallt i Finland men har nu precis avslutat sina studier på Kungliga Konsthögskolan i födelsestaden. Hon gör figurativa akvareller men också skulpturer i stengods. Det är traditionella tekniker och även motivmässigt är hennes konst skenbart traditionell.

Tryti utgår från fotografier men ger inte betraktaren några fler ledtrådar. Det är oundvikligt att jämföra henne med Brösarpskonstnären Gert Germeraad, men där Germeraad alltid utgår från en politisk historia är Trytis verk mer som gåtor. Vem är den mystiska flickan med ett fågelöga eller ”Samlarens dotter” med händerna blygt bakom ryggen? Vilka historier döljer sig bakom porträtten med titlar som ”Bleknos” och ”Två ögon blå”?

I någrabilder, som ”Energisugare”, tar Tryti ett steg bort från det föreställande och förklarande. En mans och en kvinnas ansikten är vända mot varandra och mellan deras munnar löper en tunn sträng, av energi av titeln att döma. Vem som suger energi ur vem, det framgår inte. Min favorit i utställningen är ”Föreställning”, en långsmal akvarell med åtta figurer i rad, som tycks posera i ett skogsbryn. Fyra av dem har hatt och stora skägg, likt tomtar, medan de andra fyra har intagit olika djurskepnader. Är figurerna utklädda eller är det ett fabelmotiv som Tryti har skapat? Det är alla frågor som gör Trytis konstnärskap så intressant.

Tina MariaNielsen är betydligt mer etablerad. Hon gick ut akademien i Köpenhamn redan 1997 och har sedan dess haft en rad separatutställningar framförallt i hemlandet. Hon har deltagit i några grupputställningar i Sverige tidigare, bland annat Wallners stora ”Polyfoni” förra året, men det här är hennes första separat på denna sida sundet.

Nielsen jobbar med en rad olika material och framförallt med kontrasterna mellan objektens yta och innehåll. De två tygstycken i ”Bord og seng” som hänger på väggen är ett exempel på den typ av illusioner som Nielsen gärna skapar. Nielsen har behandlat tyget med vax som därför är helt stelt, de lätta kurvorna i tygens naturliga fall är en stelnad form, ett fruset tillstånd.

Nielsen harockså använt sig av vax i verket ”I on” till vilket hon hämtat inspirationen direkt från utställningsrummet. Två tjocka järnbalkar går genom Wallners galleri och Nielsen har gjort en kopia av en sådan balk och smort in den i ett lager av gult vax. Nielsen gör allting själv i sina verk och gjuter till och med objekt i brons på egen hand. ”Tristan og Isolde” är en avgjutning av ett par böcker i dess fysiska form. Oansenliga ligger de där på golvet omöjliga att öppna.

Mest fascinerandeär de två grenarna i verket ”I Am – You Are”, som även givit utställningen dess övergripande titel. Patinan och nyansen i bronset är perfekt för att lura betraktaren. Vid en första anblick ser det ut som en tjock gren med en kvist jämte, varsamt placerade mot väggen, men den ingefärsfärgade barken är i själva verket ett sken av brons.

I verket ”Schnittmönster” använder sig Nielsen av skärvor av spegelfolie för att skapa en förvrängd reflektion, bilden blir till skärvor av verkligheten. Det är något som är genomgående i Nielsens konst, att verkligheten inte är så enkel som den ser ut att vara.