Behrang Behdjous debut lovar gott

Det är alltid extra roligt att få läsa en debutant, vem vet om inte en ny favorit just ger sig tillkänna?

Så kan det vara med journalisten och dramatikern Behrang Behdjous debutroman ”Gå med mig”. Tematiskt ligger den sällsynt rätt i tiden, med växande klyftorna som dov bakgrund. Men ett där ”utanför” kräver att bli sedd som ett, av flera ”innanför”. Och som levererar svidande kritik till en vit, välmenande medelklass som aldrig lämnar komfortzonen.

Josie och Andreas, han innanför tullarna, hon från ett ”utanför” vid Järvafältet. Josie är en intressant person, hon kräver att han ska flytta till ”orten”, en plats han kommer att älska. Men efter ett par år längtar hon bort och de flyttar till Stockholms innerstad. Men ingenstans känner hon sig hemma. Hennes geografiska resa är också en klassresa, Andreas känner sig hemma överallt.

Bokens styrka är miljöskildringen som vibrerar och är utförd med säker hand. Balansen mellan personerna, där Josie tar överhand, kunde däremot varit bättre. Romanen hade också vunnit på en större koncentration, här finns lite för många frågor som ska diskuteras. Men dialogen – om än lite för ymnig – känns helt rätt. Jag tycker jag avlyssnar ett verkligt samtal.

Sedan kan jag inte låta bli att känna visst hopp av raderna:

”Det är löjligt hur mycket vi människor kan förändras bara genom att se varandra”.

Klyftor går att överbrygga.