Carmens styrka blir hennes död
Det är humor och fart och muntra miner när Carmen flirtar med männen i vaktstyrkan på stället där hon och hennes väninnor hänger.
Hur fånga männens uppmärksamhet? Ingen kan det bättre än Carmen, och snart dansar mannen Don José, en av vakterna, vid hennes sida, trots att han redan är förlovad med en kvinna som dessutom ser till hans gamla mor.
Inledningen är närmast farsartad, det jagas, leks och springs i dörrar och i pausen suckar både jag och mitt sällskap över de klassiska kvinno- och mansrollerna.
Men musiken finns där, melodierna i denna älskade och ständigt framförda opera känns igen, foten stampar med när flera av aktörerna på scen ges möjlighet till övertygande röstprov.
Men det blir aldrig en stillastående himmelsk sång, utan här råder konstant rörelse och med diverse avbrott och prat-repliker både här och var.
Det är jordnära vardagsliv på en bakgata i vilken stad som helst. Skratt, kärlekslekar, rykten, skumma cigarettaffärer och framtidsdrömmar om rikedom och lycka.
I det lilla rödfärgade rummet på scen sitter oavbrutet de tre musikerna (utom i slutscenen), och de interagerar med och förstärker handlingen på ett briljant sätt genom musikaliska tillägg eller gester. Men främst sköter de tre musikerna på ett imponerande vis sina instrument: ackordeon, klarinett och cello. Detta ger en helt annan musikalisk klang och grund än vanligt, ibland med en känsla av folkton. Det fungerar utmärkt.
Efter paus är allt mer nedtonat. Borta är den galet farsartade humorn, istället härskar ett mörkt allvar och rummet som tidigare hade ett flertal ut- och ingångar upplevs nu som instängt.
Relationen mellan Carmen och José har utvecklats till ett våldsamt svartsjukedrama från mannens sida. Han tar hennes mobil för att ha koll på vem som sms:ar, han hotar henne för att kräva hennes fortsatta kärlek.
Men det är definitivt inte längre någon kär lek mellan dem båda och den frihet som hon har lika stor rätt till som honom förnekar José henne. ”Döda mig eller låt mig gå”, lyder en av Carmens repliker nära slutet.
Dramat efter paus är gastkramande obehagligt, en effekt som förstärks genom den första delens uppsluppna lekfullhet. Men det är de två huvudrollsinnehavarna som ger allt känslan av ett magknipande förödande allvar, både skånska Emma Sventelius som Carmen och britten Alexander Grove som Don José övertygar.
Dom är sina roller, och har såväl spel, som röstkvaliteter utöver det vanliga. Stående ovationer!
Samtliga på scen gör utsökta insatser, och tillsammans skapar de av denna klassiska, spektakulära opera ett svart samtidsdrama där musikens pärlor inte får glänsa i fred. Mycket bra.
Opera
”Carmen”
Av: George Bizet
Regi: Anne Barslev
Med: Malmö Opera
I rollerna: Emma Sventelius, Alexander Grove, Aleksander Nohr, Sara Swietlicki med flera.
Musiker: Ida Løvli Hidle (ackordeon), Blagoj Lamnjov (klarinett) och John Löfgren (cello)
Turnépremiär i Kristianstads Kulturkvarter, 18/9. Ges under hösten på skånsk turné, med besök bland annat i Osby (22/9), Sibbhult (31/10), Tomelilla (4/11), Simrishamn (9/11), Bromölla (11/11), Ystad (16/11), Hässleholm (18/11) och Sjöbo (20/11).