En blivande musikalklassiker
Efter att ha kollapsat på scenen återvänder den världsberömde dirigenten Daniel Daréus till sin norrländska uppväxtby. Här tar han sig an kyrkokören i hopp om att finna musiken som öppnar folks hjärtan.
Där har ni grundberättelsen i ”Så som i himmelen”, filmen som fick 1,4 miljoner människor att ta sig till biograferna 2004.
Och den som älskar filmen lär inte bli besviken. Berättelsen är sig lik ner på detaljnivå. Det märks att manusförfattarna Kay och Carin Pollak velat flirta med nostalgikerna. Samtidigt har de inte tvekat för att förändra åtminstone delar av det som inte funkade. Slutscenen är till exempel inget annat än magnifikt både koreografiskt och musikaliskt, och skänker samtidigt en helt ny nivå till berättelsen.
Fredrik Kempes musik tar fram nyanserna och fördjupar berättelsen. Det märks att han tagit ett steg framåt vad gäller musikalkompositioner efter ”Livet är en schlager”. Flera av låtarna är i klass med svenska stormusikaler som ”Chess” och ”Kristina från Duvemåla”.
Ensemblen är genomgående stark, både individuellt och i kör. Regissören Markus Virtta har jobbat med att ta fram varje karaktärs individuella sida, vilket skapar en mångfaldig ensemble med starka rollgestaltningar. Flera får glänsa solo, till exempel Sara Jangfeldt i en av musikalens bästa låtar, ”Alla ord om synd”. Som comic relief syns Björn Kjellman som då och då gränsar till buskis i skådespelet, men oftast känns det bara hjärtligt. Christopher Wollter gör en brutal och intensiv Conny, och Anders Ekborg får briljera med en powerballad i varje akt.
Klarast lyser dock Philip Jalmelid i rollen som Daniel. Gestaltningen av den sköre dirigenten är lågmält intensiv, och lyfter fram karaktärens känsloliv utan att behöva ta till stora teatergester. Samma kvalitet såg vi även när han gjorde Javert i ”Les Miserables” förra hösten. Men vi får vänta länge på att höra hans solostämma. Det dröjer ända till slutet innan han får ta i på riktigt så att nackhåren krullar sig. Vid sin sida har han Tuva Børgedotter Larsen, som med klar sångröst och glittrande skådespel lyfter rollen som Lena. Malena Ernman, som gör Gabriella, håller sig i bakgrunden, och lyckas aldrig riktigt glimra till förutom i ”Gabriellas sång”.
Det finns saker i filmen som inte hade behövt hänga med till musikalen. Klichéerna om den lilla byn i Norrland som porträtteras färglöst, kallt och bonnigt känns inte helt fräscht 2018. Musikalen förstärker också vissa av filmens brister, som märkliga övergångar mellan scener. Det kunde ha gjorts bättre med de annars mäktiga träkulisserna. Men det är petitesser. På det stora hela har musikalen ”Så som i himmelen” potential att bli en svensk musikalklassiker.
