Exil och existens i Jila Mossaeds lyrik
En av dikterna i Jila Mossaeds nya samling, "Vad jag saknades här", avslutas med en bärande fråga: "Var finns mitt hem?" Mossaed föddes 1948 i Irans huvudstad Teheran. Sedan 1986 är hon bosatt i Sverige. Men bor Sverige i henne? Om nätterna – det är gott om nätter i denna samling – väcks drömmar, minnen och skuggor till liv. Erfarenheten av exil är geografisk och kulturell, men i djupet också existentiell. Kanske framför allt existentiell.
Hos Mossaed aktiveras diskussionen om det svårfångade begreppet centrallyrik. Genomgående finns på dessa drygt sjuttio textsidor en balans mellan tanke och bild, en erfarenhet doppad i en lång lycklig lyrisk tradition från Hafez och framåt. Det är mörkt och insiktsfullt, men bräddat och breddat med dervischen, fjärilen, näktergalen. Diktionen behärskad, under textytan vibrationer av något större, ibland för evigt förlorat. Stundom står hon haikun nära. En lakonisk och stark dikt får avsluta:
I mörkret går jag / som min mor / och tänker som min far
Sitter i ett litet rum /i Norden / väntar på ljuset
Det är mitten av november