Kultur

Förföriska pendlingar i trashig gestaltning

Opera Artikeln publicerades
Titania (Hege Gustava Tjønn) och flickan (Eir Inderhaug) i Hans Gefors opera ”Parken”.
Foto: Malin Arnesson
Titania (Hege Gustava Tjønn) och flickan (Eir Inderhaug) i Hans Gefors opera ”Parken”.

Ett Gudapar kommer till vår värld för att uppväcka människans lust. Skånske Hans Gefors opera ”Parken” hade sin urpremiär för över 25 år sedan, i lördags fick den sin Sverigepremiär. Kulturjournalisten Martin Lagerholm var på plats på Malmö Opera.

Det är något speciellt med Malmö Operas vårpremiärer, ibland kallad den lilla operan, där man såhär mot slutet av säsongen och med en relativt kort spelperiod gärna sätter upp mer sällsynta verk. Så har publiken på senare år haft förmånen att exempelvis avnjuta Aribert Reimanns modernistiska klassiker ”Lear”, Debussys enda opera ”Pelléas och Mélisande” och en minnesvärd uppsättning av Karl-Birger Blomdahls ”Aniara”. Tolvtonsmusik och impressionistiska klangvärldar, tonkluster och suggererande disharmonier. Hans Gefors opera ”Parken” (1992), med nordisk premiär i lördags, kan förvisso också beskrivas som modernistisk musik för skolade öron, men åtminstone trogna besökare på Malmöoperan har tidigare haft möjlighet att öva upp sitt musiköra genom urpremiärerna på ”Vargen kommer” (1997) och ”Skuggspel” (2005).

I nu aktuella uppsättning är det i lika hög grad som musiken i sig den tysk-bulgariska regissören Vera Nemirovas, scenograf Jens Kilians och kostymör Mathias Clasons radikala, ekivoka och liksom trashiga scengestaltning som gör intryck, liksom tyske Botho Strauss libretto, baserat på hans egen pjäs, i sin tur fritt efter Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”. Här är det som om Titania (Hege Gustava Tjønn) och Oberon (Eric Greene), vars uppdrag det är att återuppväcka människornas kärlekslust till varandra, klivit ut ur det elisabetanska dramats stiliserade sfärer och inträtt i en postapokalyptisk och socialt nedmonterad värld av skräp, droger, våld, sex och själslig tomhet.

I titelns stadspark, bland den flitigt nyttjade snurrscenens avlövade träd, halvt utrangerade gamla bilar och höga svarta staket, blandas så de shakespearska gestalterna med nyuppfunna figurer som de äldre herrarna Erstling (Bengt Krantz) och Höfling (Stefan Dahlberg), vetenskapsmannen Cyprian (Zoltán Nyári), flygvärdinnan Helen (Line Juul Andersen) och en rad flicke- och gossebarn. Det handlar om ödsligt drivande figurer i den moderna och andligt sterila tillvaro vi känner igen från den sträve civilisationskritikern Strauss övriga prosa- och dramatiska verk.

I all grafisk gestaltning av det fula och råa har man här lyckats ge en sceniskt samstämmig form åt Strauss filosofiskt abstraherade och lyrisk-mytiska text, som organiskt och anslående förenar sig med Gefors avantgardistiska komplexitet och suggestivt rytmiska komposition (mycket slagverk!), liksom med de genomgående förstklassiga sångsolisternas dissonerande stordåd. Med motsvarande lyhördhet leder Patrik Ringborg, som tidigare arbetat med Gefors musik, operaorkestern genom verkets förföriska pendlingar mellan det linjestränga, splittrande och lekfulla.

Helma (Susanna Stern) och Wolf (Carl Ackerfeldt) i Hans Gefors opera ”Parken”.
Foto: Malin Arnesson
Helma (Susanna Stern) och Wolf (Carl Ackerfeldt) i Hans Gefors opera ”Parken”.

Opera

”Parken”

Av Hans Gefors

Regi Vera Nemirova

Med: Hege Gustava Tjønn, Eric Greene, Susanna Stern med flera. Malmö Operaorkester, Tobias Ringborg som dirigent.

Premiär på Malmö Opera i lördags, 5 maj. Spelas till 2 juni