Kultur

Hemligheter från Kafka som fascinerar

Konst Artikeln publicerades
Bild från Malmö konsthalls utställning Odradek, här med verk av Laura Lamiel.
Foto: Helene Toresdotter
Bild från Malmö konsthalls utställning Odradek, här med verk av Laura Lamiel.

Utifrån den säregna lilla varelsen Odradek ur Kafkas universum har Malmö konsthall skapat en utställning med åtta internationella namn. Kulturjournalisten Thomas Kjellgren tycker idén håller, och är imponerad.

Det finns många märkliga och hemlighetsfulla varelser i Franz Kafkas litterära universum. Frågan är ändå om inte Odradek, från den korta berättelsen ”Familjefaderns bekymmer”, är den mest förbryllande av dem alla. Denna bizzara uppenbarelse är en stjärnformad träspole överdragen med tråd, ”gamla, avslitna, ihopknutna, men även hopsnodda trådstumpar av de mest skiftande slag och i de mest skiftande färger”. Denna osalige ande är obestämd men också med en gränslös rörlighet. Aldrig låter han sig infångas och hans skratt låter som ”prasslet från nedfallna löv”.

Odradek är nu också den återkommande referenspunkten – ibland fullständigt uppenbar och stundtals nästan oåtkomlig – i Malmö konsthalls aktuella utställning, där curatorn Francois Piron och konsthallschefen Mats Stjernstedt har kopplat samman verk av åtta internationella konstnärer.

Det har blivit en mångfacetterad och intressant utställning, med både gläntor och gömmor. Här undersöks relationerna mellan objekt och subjekt och vi får såväl bevarade hemligheter som öppnande möjligheter. För precis som i Kafkas text skapar den här utställningen en förvissning hos betraktaren om de irrationella sidor som finns i allt skapande liv. Former som inte riktigt låter sig infångas och som samtidigt uppträder med tydlig auktoritet – såväl i den gränslösa tanken som i den ofrånkomliga verkligheten.

Judith Scott: ”Untitled” (1992)
Foto: Creative Growth Art Center/Pressbild
Judith Scott: ”Untitled” (1992)
Judith Scott: ”Untitled” (1993)
Foto: Creative Growth Art Center/Pressbild
Judith Scott: ”Untitled” (1993)

Verken av Judith Scott, Katinka Bock och Laura Lamiel lämnar, åtminstone hos mig, de mest bestående spåren. Här finns psykisk nerv och omsorgsfull gestaltning i en spännande, verksam förening. Scotts (1943-2005) textila skulpturer är Kafkas Odradek. Frenetiskt virar hon in olika natur- och vardagsföremål med garn, trådar och plastremsor. Objekten är samtidigt lockande och skrämmande kokonger, mystiska golemliknade kroppsformer eller obestämbara, vibrerande härvor av nerver. Det är också som om vi ser språksträngar som intensivt slingar sig över en nästan ljudande inre stumhet (Scott var döv och autistisk)

Katinka Bock: ”Orangerie Weiss” (2014)
Foto: Meyer Riegger/Pressbild
Katinka Bock: ”Orangerie Weiss” (2014)

Katinka Bock arbetar med en skör jämvikt och omsorg om detaljen i sina verk. Ett lerkärl med vatten hänger ihopkopplad med en sten (flera meter längre bort) som gradvis sjunker mot marken i takt med att vattnet dunstar. Det subtilas konsekvenser blir också tydligt i verk som ”Hot fountain” eller i den mobila skulptur, med ett par järnstänger, där på ett ställe att par citroner surrats fast. Vad händer när dessa torkar och balanspunkterna förflyttas?

Ett av Laura Lamiels verk på ”Ordadek”.
Foto: Helene Toresdotter
Ett av Laura Lamiels verk på ”Ordadek”.

Laura Lamiels mur med vitglacerade byggstenar rymmer håligheter och gömslen där föremål som vittnar om skydd och omsorg har stoppats in. Hennes senaste verk ”Foreclose” tar andan ur mig. På ett glasbord ligger högar med omsorgsfullt upplagda och ihopvikta, vita tygobjekt. Några är oåtkomliga paket, omvirade med trådar.

Allting utstrålar en högtidlig renhet. Men en spegel på golvet under bordet ”avslöjar” snart vad dessa objekt verkligen innehåller. Blodröda trådar söker överallt sina fästen. Fläckar breder ohjälpligt ut sig och sinnligt ligger plötsligt alla hemligheter vidöppna, rakt framför mina ögon. Det är en sårig, svindlande vacker – och fullständigt berörande – installation.

Verken av de övriga konstnärerna i den här utställningen blir kanske inte alltid de självklara länkarna i Odradek-kedjan. Iranska Nairy Baghramians skulpturer ligger som skadade människokroppar på golvet. En liknande utsatthet strålar från Hassan Sharifs skräpiga objektsamlingar. Henri Jacobs dagboksteckningar löper genom hela utställningen. Återupprepade mönster och känsliga teckningar varieras och har en underliggande skörhet som mest liknar det där ”prasslet av löv” som Kafka talar om i sin text. Oscar Tuazons läskoja (där man kan studera Kafkas text) blir mest pliktskyldig gest och Franz Erhard Walthers minimalistiska tygskulpturer blir här mest till en serie stumma åskådningsexempel.

Sammantaget är Odradek ändå en beundransvärd satsning. Viktiga konstnärskap introduceras för en svensk publik och ambitionen att i ljuset av Odradek koppla samman de här konstnärskapen bjuder betraktaren på upplevelser som aldrig följer någon minsta motståndets lag.

Konst

Odradek

Utställning med Nairy Baghramian, Katinka Bock, Henri Jacobs, Laura Lamiel, Judith Scott, Hassan Sharif, Oscar Tuazon och Franz Erhard Walther

Visas på Malmö konsthall till 6 maj