Kultur

Johan Svedjedal: "Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv"

Ny bok
Karin Boye (1900-1941) presenteras nu i den första stora biografin på över 60 år. Hon växte upp i Göteborg och Stockholm, debuterade 1922 med diktsamlingen "Moln".
Foto:
Karin Boye (1900-1941) presenteras nu i den första stora biografin på över 60 år. Hon växte upp i Göteborg och Stockholm, debuterade 1922 med diktsamlingen "Moln".
Foto:

Karin Boye bad aldrig om att bli en ikon. Hon var en vanlig människa, om än med en ovanlig energi och begåvning. Litteraturforskaren Johan Svedjedal har gjort en strålande insats med att fördjupa bilden av hennes liv, tycker kulturjournalisten Lena Kvist.

Johan Svedjedal

"Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv"

(Wahlström & Widstrand)

Det var längesedan jag blev på så gott humör som under läsningen av Johan Svedjedals Boyebiografi ”Den nya dagen gryr”. Och boken är över 600 sidor tjock, så jag hinner vara på gott humör länge.

Vilken fin blandning mellan nyfikenhet och respekt, vilken välskriven, underhållande och folkbildande biografi! Dessutom är den pedagogiskt upplagd och vackert layoutad med tydliga avdelningar, stilfull typografi och intressanta bilder (många av dem nya för mig).

Johan Svedjedal har tidigare skrivit om Spektrum, tidskriften Karin Boye var med och startade på 1930-talet. Nu tar han ett riktigt djupt grepp om Karin Boye och presterar en biografi utan like.

Svedjedal vill fördjupa bilden av den ljuvt själfulla och spröda Karin Boye. Han visar en människa med humor och vardagsbekymmer.

Han vill också nyansera bilden av Boyes självmord, som har färgat bilden av henne så starkt. Just det där med självmordet kan vi återkomma till. Men låt oss börja med Karin Boyes liv.

Närmare bestämt i Göteborg år 1900, när Karin föds som första barnet i en välbärgad och bildad familj i Vasastan. Trots att allt ser fint ut på ytan är det inte så enkelt: Mamman har alkoholproblem och pappan tvingas sluta på sitt högt uppsatta jobb. Familjen flyttar till Huddinge, som Karin senare lämnar för studier i Uppsala och Stockholm. Hon debuterar som poet 21 år ung, med ”Moln” våren 1922. Den fick blandade recensioner.

2017 skulle jag vilja påstå att Karin Boye är svensk litteraturhistorias mest älskade poet.

Men hon var ingen självklar succéförfattare under sin livstid. Etablerad och accepterad i finlitterära kretsar, visst. Ändå kämpade hon ständigt med ekonomin och ibland med självförtroendet. En del av det hon skrev blev refuserat, till exempel hennes dramatik.

Om en biografi ska bli intressant måste den komma personen nära, vara uppriktigt nyfiken på detaljer. Samtidigt visa respekt, även om personen inte längre lever.

Johan Svedjedal utför sin balansgång med bravur.

De allra mest intressanta partierna i biografin lyfter dessutom berättelsen långt bortom personen Karin Boye. Till exempel delen om studentlivet i Uppsala, som avslöjar hur det var att vara kvinnlig student i Uppsalas traditionstyngda korridorer. Manschauvinismen är total, kvinnliga studenter ska helst vara söta ”facks”, det vill säga fackskoliter från fackskolan för huslig ekonomi.

Karin Boye vacklar mellan friskt mod och tårar, som när hon klättrar upp på ett bord för att hålla tal men tvingas ned. Gråtande inser hon att hon är den enda kvinnan i lokalen. Hon firar triumfer också, får till exempel hålla Uppsalas första ”Tal till mannen” någonsin, efter decennier med jolmiga ”Tal till kvinnan”.

En annan aspekt att begrunda är författarens ständiga kamp för att få ekonomin att gå ihop. Hon får stipendier men de räcker inte. Arvodena är små, böckerna är inte av bestsellertypen. Boye undervisar men blir vad man nuförtiden skulle kalla utbränd i den hårda skolmiljön. Samtidigt har hon starka ideal och var enligt en kollega en ”verkligt stor pedagog”. För att tjäna pengar åtar hon sig djärvt uppdraget att vara skattmästare i De nios samfund, en verklig plåga eftersom hon har svårt att få siffrorna att gå ihop.

Mycket intressant är förstås hennes kärleksliv. Boye var gift en gång men drogs oftare till kvinnor än män. Genom psykoanalys försökte hon ”bota” sin homosexualitet med förälskelser i män. Hon reste till Berlin och kom i stället tillbaka som en kvinnoförförerska, bland annat av den unge poeten Gunnar Ekelöfs fru Gunnel Bergström.

Det är med Karin Boye som med Kurt Cobain, eller Vincent van Gogh: vi romantiserar gärna konstnärer som dör i förtid genom självmord. De definieras av sin död, inte av sitt liv.

Johan Svedjedal avslutar sin biografi genom att fråga sig om Karin Boyes självmord verkligen var ett självmord. Kanske var det i stället ett misstag, menat som ett rop på hjälp? Läsaren kan själv fundera.

När det gäller att skriva om en författares verkliga liv och gjuta kött i en ljuv ikon har Johan Svedjedal gjort en fullkomligt strålande insats.

fakta

Johan Svedjedal

Född: 1956

Bor: Uppsala

Är: Professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Har skrivit om Birger Sjöberg och Carl Jonas Love Almqvist, samt om Spektrumgruppen.

Dessutom: Är medlem i Samfundet De Nio.

Bokens första mening: "Somliga tyckte att det var farligt att känna henne, andra såg henne som prästinna i diktens tempel."

Visa mer...