Kenth Olsson: ”Visst kommer Akademien överleva. Sån är människorna.”
Dina reflektioner under rubriken Kommentar (kultursidan, 11/4) är kloksamna och djupsinniga, men skjuter löskrut på människans överlevandefundament som per definition är självbevarelsedrift i dess djupaste DNA- strukturer.
Du befarar att en nästan 250-årig kulturinstitution riskerar graven. Själv är jag tämligen övertygad om att Svenska Akademien kommer att leva vidare just på grund av nämnda elixir, stavandes mänskligt DNA, allegorierat i sentenser som Du biter inte den hand som föder dig eller Såga inte av den gren du sitter på.
Visst är det sorgesamt att skåda Akademien ärkeängelsfall från högsta intellektuella piedestal till blöjessam sandlådenivå. Emellertid har Akademien alltid varit sorgesam i dess existens, inte minst närmast betänkande ett antal av de som erhållit dess främsta utmärkelse. De som upphöjts men samtidigt tyngts av det och drivits i fördärv, minns bara Harry Martinson, dessutom var en av de egna aderton. Få minns det idag. Men som någon uttryckte det: historien är framtidens spegel i all dess sjaskighet.
Visst kommer Akademien att fortleva. Sån är människorna. Eller som akademihataren Strindberg uttryckte det (om än i annat sammanhang); Det är synd om människorna.
Svar direkt från Sune Johannesson:
Utvecklingen de senaste dagarna, med herr Engdahls utbrott, gjorde att min oro växte. Men du har troligtvis rätt. Vi skådar ett fall, men inte ett totalt förfall.
Min lösning i slutet av kommentaren från den 11 april var att vår konung skulle ingripa genom att byta ut de aderton, och på så sätt samtidigt åstadkomma en möjlig början till förnyelse. Nu läser jag att den norske författaren och kritikern på Dagbladet i Norge delar den åsikten. Till TT säger han: ”Det är full kris, total splittring i den viktigaste litterära institutionen i världen. Jag tycker att kungen borde avskeda alla som nu sitter i Akademien och starta om från början.”
