Mängdlära av hög klass
Konst
"Polyfoni" Samlingsutställning med 145 konstnärer. Galleri Thomas Wallner, Simris till 28/4
1975 anordnade Thomas Wallner en stor samlingsutställning på sitt då relativt färska galleri. Nu, över trettiofem år senare och lagom till årets påskrunda, har han genomfört sitt livs största galleriutställning, en repris på sjuttiotalets samlingsutställning fast än mer omfattande. 145 konstnärer deltar med verk, samtliga med kraven att de inte skulle vara större än ett A4 i format. Resultatet är naturligtvis ojämnt men sammantaget av en mycket hög klass. Utställningen, som fått namnet ”Polyfoni”, innehåller mer än femhundra verk vilket gör det omöjligt att nämna alla intressanta konstnärer i en enda recension, men jag gör ett försök.
Per Mårtenssons fotografier framstår som svarta monokromer tills man inser att motivet ligger på ett annat plan. Det som Mårtensson har velat föreviga är de fingeravtryck som bildas på ytan, exempelvis på en mobiltelefons glas.
Axel Lieber, som bland annat gjort en pytteliten stol är kul som vanligt, liksom målaren Olle Schmidt och Tina Maria Nielsen som har gjort fyra små strömbrytare i brons. Här finns flera fotoserier, företrädelsevis av kvinnliga konstnärer som Anna Ekman, Gabriella Dahlman och Ebba Bohlin. Matthias van Arkel har gjort en serie minikuber av hoppressat silikongummi, João Leonardo har fyllt två ramar med rökta cigaretter och Marianne Grönnow en serie med berg i målat gips. Leif Holmstrand har i sitt verk ”Three Poems” fått bokstäverna i sina texter instansade i träbrickor.
Det lilla formatet passar givetvis utmärkt för måleri, som Kristina Abelli Elanders spontana och lätt surrealistiska bilder eller Päivi Takalas svarta former som ger intrycket av rinnande asfalt. Nina Bondesson har gjort tre uttrycksfulla bilder i gouache, tusch och lack medan Kristoffer Nilson använt sig av kritfärg för att skapa sina konkreta former.
Konstnärer som Rebecka Hallbert och Love E Lundell utvidgar sina teckningar med inslag av collage medan Anders Romare använder sig av akvarell för att skapa sina fascinerande bilder. Michael Schleu och Clara Gesang-gottowr är två andra intressanta målare i utställningen.
Till mina absoluta favoriter hör Sirous Namazi och Anders Sletvold Moe som båda har använt sig av plexiglas som bakgrund till sitt måleri och Nichlas Winmalm som i sin omisskännliga stil har gjort fem sprakande oljor i orange, röda och lila nyanser. Elin Behrens diptyk ”Window Gaze” som hon skapat med olja och digitalfoto på aluminium är fantastiskt vacker liksom Jonas Liveröds fem tuschteckningar placerade bakom transparent rött plexiglas vilket får bilderna att lysa som stoppsignaler.
Utställningen innehåller också, utöver alla redan nämnda konstnärer, välbekanta namn som Leonard Forslund, Gert Germeraad, Kristina Matousch, Gert Aspelin, Håkan Bengtsson, Bianca Maria Barmen, Fredrik Lindqvist och Helmtrud Nyström.
Det är svårt att undvika att bara stapla namn på varandra i en så massiv, och samtidigt högkvalitativ, utställning som ”Polyfoni” är. Utställningen innehåller utan tvekan någonting för alla smaker, och det menar jag i en positiv mening.