Måsteläsning om den amerikanska drömmen
Den samhällskritiska amerikanska litteraturen från 1900-talets första tre decennier var påfallande livaktig. Brett uppmärksammade romaner som Upton Sinclairs ”The Jungle” (1906), John Dos Passos episka rundmålningar av det moderna USA i inflytelserika verk som ”Manhattan Transfer” (1925) och ”U.S.A.”-trilogin (1930-36), liksom poeten Carl Sandburgs banbrytande diktsamlingar ”Chicago Poems” (1916) och ”Smoke and Steel” (1920), gav nya inblickar i den framrusande modernitetens Amerika. Till denna kärntrupp hör avgjort också Sinclair Lewis, USA:s första Nobelpristagare i litteratur (1930), som elegant och med ironisk distans gjorde upp med hyckleriet kring ”den amerikanska drömmen” och dess materialistiska trossatser.
Ifjol gav förlaget Polaris ut Lewis kanske mest ryktbara roman, den satirisk-dystopiska "Sånt händer inte här" (1935), och följer nu upp med den tidiga romanen ”Babbitt” (1922). I Johan Nilssons enastående nyöversättning står det redan på första sidan klart vilken miljö vi befinner oss i: den fiktiva mellanstora staden Zenith någonstans i Mellanvästern domineras av kontorsbyggnader, skyskrapor och fabriker, och den besuttna borgerligheten åtnjuter alla tekniska bekvämligheter under det att vägen till fortsatt framgång lyder ”producera – producera – producera!” Till dessa samtidens gullgossar hör titelfiguren George F Babbitt, en mäklare och självbelåten kverulant som är ”skicklig på att sälja hus för mer pengar än folk har råd att betala”, och som med fru och tre barn bor i en flådig villa med prydlig trädgård och med alla faciliteter som hör ett modernt liv till. Därtill rör han sig i de rätta kretsarna och får sitt ego bekräftat på de tongivande herrklubbarna. Babbitt är med andra ord själva inbegreppet av en respektabel medborgare: republikan, presbyterian, ordensbroder. Men vad hjälper det när barnen är odrägligt bortskämda, hustrun Myra numera ”lika könlös som en anemisk nunna” och kollegorna på mäklarfirman i bästa fall medelmåttiga?
”Lewis realistiska skildring av Babbitts inre och yttre utvecklingshistoria är i all sin kvickhet och sarkastiska biton ett mästerligt porträtt”
Småningom kommer han successivt, och med en stigande aversion mot det konforma livets begränsningar, att ifrågasätta sitt eget förutsebara, socialt snäva och själsligt mördande medelklassliv. Den första protesterande impulsen - ”Jag skulle vilja sticka till skogs nu på stubben. Bara slå dank hela dagen. Och gå hem till Gunch i kväll igen och spela poker och svära hur mycket jag vill, och dricka hundraniotusen flaskor öl” – leder snart till en djupare längtan efter autentiskt liv. Med en vän beger han sig ut i naturen, upptäcker tillvarons inre renhet, anammar plötsligt en liberalt frihetlig livsstil med utomäktenskapliga förbindelser och umgänge i bohemkretsar, innan han inser det fåfängliga och ytliga också i det levnadssättet.
Lewis realistiska skildring av Babbitts inre och yttre utvecklingshistoria är i all sin kvickhet och sarkastiska biton ett mästerligt porträtt som i all sin subtila ironi distanserar Babbitts i förstone löjliga dryghet från den kritiskt granskande läsaren som snabbt ser igenom hans löjeväckande anfäktelser. Men Lewis är inte omänskligare än att vi faktiskt också gläds med titelfiguren i takt med hans gradvisa mognad som samhällsvarelse och individ.
En lika frän som raffinerad och oupphörligt roande uppgörelse med det tidiga 1900-talets american dream-ideal, och det i en förstklassig, smidig och språkligt intelligent nyöversättning. Gå och köp!
