Kultur

När Lambertz inte tystnar

Kultur
Foto:

Om vår första person i serien om några centrala gestalter för 2013 hade gett upphov till Khemiri-effekten har nummer två skapat Lambertzfaktorn. Möt jurist Göran Lambertz i kulturskribent och författare David Stenbecks ord.

Artikeln publicerades 9 december 2013.

Osagt om Göran Lambertz ska tas på allvar eller inte, så har han gjort sig skyldig till något i vårt land mycket sällsynt: han har gläntat på dörren till det auktoritetslösa samhället, det där inte ens de styrande och lagstiftande helt och hållet går att lita på. Och det är nyttigt, för den ofta godtrogne svensken. Vi följer lagen, och litar på att de arbetsuppgifter den omfattas av utförs på allra lämpligaste vis.

Det är främsti fallet Quick/Bergwall som förre JK Göran Lambertz gjort sig impopulär, men långt ifrån det enda. I egenskap av justitiekansler beslutade han sig för ”att inte yrka avsättning” av justitierådet Leif Thoresson, när denne dömts för brott mot sexköpslagen. Omvänt har han också tidigare kritiserat både rättsväsendet i sig, och polisväsendet specifikt, för bristande kompetens och professionalism.

I den berömda Svt-debatten nyligen mötte han en annan besynnerlig karaktär, Leif GW Persson, och halva nationen såg storögt på när Lambertz envist vägrade att ge med sig. Han berättade sedan i diverse tidningar att ämnet var alltför viktigt för att inte tala om, oavsett domarkollegornas skarpa kritik. Det är "stor skillnad mellan att fria och att säga att det var en rättsskandal”, lät det, och att det väsentliga är hur en förhåller sig till verkligheten. Vilken den nu är.

Lambertz visar, tillsynes ofrivilligt, att det finns någonting helt svårskönjat och komplicerat i naturen hos ett rättssystem, som hindrar det från att i sig självt vara absolut. Svenska myndigheter, som vi av både trygghetsskäl som bekvämlighet litar på, är i sina konstruktioner varken fria från korruption, jäv eller okunskap. Därför att vi alla är människor. Lambertz irrationella handlingar medför en unik insikt i det ömtåliga maskineriet som blottlägger motsättningar och interna konflikter till och med hos de allra mest essentiella institutionerna, och vad som inom dessa känsliga miljöer kan få omfattande konsekvenser när de inte sköts som de ska.

Lambertzfaktorn,som vi kan kalla den, skvallrar om hur intensiv den institutionella juridiska rötan är. Hur hög faktorn sen är, är upp till var och en med öppet sinne och kritisk blick. Göran Lambertz får avsluta: ”Domstolarna uttalar sig bara om bevisningen i fallet, inte verkligheten”.