Kultur

När prestationen blivit allt

Kultur
Foto:
Foto:

Vår tid präglas av prestation, en yes we can-anda som gör att vi allt mer riktar blicken mot oss själva och som har förändrat oss. Kulturskribent Tomas Lidbeck drabbas av en tunn skrift med ett tungt vägande budskap, filosofen Byung-Chul Hans ”Trötthetssamhället”.

Artikeln publicerades 27 december 2013.

Det är inte ovanligt att man som cyklist är nära att kollidera med människor som går rätt ut i cykelbanan. Ofta går de och stirrar på en liten mobildisplay. Det händer till och med att man möter andra cyklister med en sorts split vision, ena ögat på mobilen, det andra på trafiken.

Den härtypen av multitasking är ett fenomen som den sydkoreanska filosofen Byung-Chul Han tar upp i en liten skrift med titeln ”Trötthetssamhället”.

Trots det lilla formatet är det en tungt vägande bok som fokuserar på det paradigmskifte som författaren menar att vi är mitt uppe i. Ett skifte från disciplinsamhället, som enligt Foucault utmärktes av institutioner som fängelser, dårhus, kaserner och fabriker, till ett prestationssamhälle vars typiska inrättningar består av fitnesstudior, shoppinggallerior, kontorshotell och genlaboratorier.

Hans tes är att den disciplinering av medborgaren som i förra århundradet krävde en samhällsinsats av tvång och disciplin, definierades av det negativa, ”du får inte”. Detta har ersatts av prestationssamhällets positiva ”du kan”.

Det förra skapade problem i form av brottslighet och sinnessjukdom, det senare depressioner och människor som upplever sig som misslyckade när de inte kan leva upp till högt ställda förväntningar och krav. Att kunna allt i ett samhälle med ett obegränsat utbud och valmöjligheter skapar naturligtvis stress. Såväl ADHD som utbrändhet, menar Han är en följd av en massproduktion av positivitet.

Prestationssamhälletär effektivt eftersom det egentligen kräver en minimal insats från samhället, ty var och en är sin egen fångvaktare, bödel och offer. ”I detta samhälle bär envar med sig sitt eget arbetsläger.”

Som motvikt till all denna positivitet ställer Han inte oväntat ledan. Han citerar Walter Benjamin som kallade den djupa ledan ”den drömfågel som ruvar på erfarenhetens ägg”. Det vill säga ledan som en nödvändig replipunkt för tänkande och kreativitet, ”en varm grå sjal, invändigt fodrad med den mest skimrande, färgsprakande siden som vi sveper in oss i när vi drömmer...”

Men hur var det nu med den multitasking som har blivit it-konsulternas nya älsklingsbegrepp i en värld där vi förväntas ständigt vara uppkopplade och svara på stimuli?

Jo, menarByung-Chul Han, multitasking är en regression, en tillbakagång till ett animalt stadium där vi hela tiden måste vara på vår vakt. Ett djur på savannen kan aldrig koppla av, måste alltid ha koll på ungarna, partnern, fientliga rovdjur... ständigt. Inte ens när de äter eller kopulerar kan det koppla av fullt ut. Ett tillstånd som obevekligt tröttar ut och dränerar en.

”Trötthetssamhället” borde vara obligatorisk helgläsning för halvgamla och vuxna. Om man har överseende med den ibland något snåriga filosofiska begreppsapparaten är det en skrift som belönar en rikligt. Koppla ner och koppla av med en stunds begrundande läsning.