Reidar Jönsson: ”Varför undviker Alcalá att nämna Horace Engdahl som Sara Danius motståndare?”

Onekligen är Alcalá värd att ta på allvar. Genom alla år har jag följt hans arbete och jag ser honom som en rättrådig person. Ändå väcker artikeln flera frågor.

Sina slutsatser säger sig Alcalá grunda på att läsning av sekretessbelagda handlingar och privata mail i ärendet, men i över ett halvår har vi fått veta att alla handlingar rörande konflikten i Svenska Akademien är sekretessbelagda och dessutom inlåsta i några få exemplar. Hur fick då Acalá tillgång till dessa sekretessbelagda dokument? Hur fick han tillgång till de privata mail han citerar och möjligtvis ännu fler?

Naturligtvis vet jag att det är olagligt att söka efter dessa uppgifter. Men det är inte olagligt att spekulera om hur det har gått till. Är det alltså för att materialet är placerat "i hans knä" eller för att han kan göra det som alla andra journalister borde ha gjort?

Om det materialet är placerat ”i hans knä" frågar man sig onekligen i vilken avsikt. Svaret är uppenbart. Alcalás artikel är en äreräddning av Katarina Frostenson och de akademiledamöter som sitter kvar och inte ville utreda påstådda oegentligheter. För mig känns det som om inriktningen i artikeln har varit ”i säck innan den kom i Alcalás påse".

Ytterligare, med all respekt för Ystad Allehanda, frågar jag mig varför en så pass initierad artikel med stort allmänintresse publiceras i en landsortstidning, medan den ska publiceras i en stor tysk tidning, dagen innan torsdagens möte i Akademien?

Har artikeln först refuserats av de stora, tongivande drakarna för att man där redan har tagit ställning, eller har kulturredaktörer ignorerat den eftersom de inte har sökt efter sanningen själva och nu av den orsaken rodnar ända ner i fotsulorna?

Till sist, varför undviker Alcalá att nämna Horace Engdahl som den tongivande motståndaren mot Sara Danius? Varför menar han att 18 kvinnors beskrivning av sexuellt ofredande i DN inte borde ha utlöst Sara Danius privata agenda mot Katarina Frostenson?

Detta var den egentliga orsaken till att Danius vände sig till en advokatbyrå för utredning, en utredning som Alcalá tydligen har läst och underkänner som amatörmässigt snokande. Detta har beskrivits som den egentliga orsaken till striden inom Akademien. För oss icke initierade har vi fått veta att majoriteten av Akademien har velat dölja advokatbyråns utredning och inte velat göra något åt saken, medan en minoritet har sagt sig vilja åtgärda den - med allmänt känt resultat.

Jag tvivlar inte på Alcalás direkta citat från mail eller sekretessbelagda handlingar, men jag tvivlar på tolkningen av dem och skulle bra gärna vilja veta hur hans intresse för ärendet väcktes. Som bekant kan handlingar ses på många sätt och vara till fördel för den ene eller den andre.

Om Alcalá menar att Akademiens väg borde ha varit att dölja kopplingar till oegentligheter som otillbörligt kan ha smugit sig in i Akademiens arbete och att Danius borde ha rättat in sig i ledet för att dölja detta, måste jag ställa mig tveksam.

Av: Reidar Jönsson, författare

Svar av Jesús Alcalá

Som nästan alltid när alla medier rusar åt samma håll blev jag intresserad av att hitta glömda och nonchalerade infallsvinklar. Jag har på egen hand gjort en enträgen research (flera månader) och fick så småningom tillgång till material som andra journalister inte fått. Någon uppdragsgivare hade jag inte, varken någon medlem av Akademien eller någon annan. Självfallet tänker jag inte avslöja mina källor men att jag småningom fick kontakt med Frostenson framgår ju tydligt av min artikel.

Redan när jag var igång med min research fick jag kontakt med den tyska tidningen Die Zeit som var mycket intresserad av att publicera. Att jag inte erbjudit några svenska tidningsdrakar artikeln, men däremot erbjöd YA en kortad version föll sig naturligt då jag sedan flera år har ett mycket gott samarbete med min lokaltidnings kulturredaktör. Konstigare än så är det inte. Inga konspirationsteorier alltså.