Svag gestaltning i relationsroman

”Du lever i mig” är Kajsa Grytts andra roman men hon har också skrivit pjäser, poesi, låttexter och inte minst den uppmärksammade självbiografin ”Boken om mig själv”.

”Du lever i mig” handlar om Peter, en plattläggare som efter sin fars död hittar en låst byrå som innehåller brev från hans mamma som lämnade dem när Peter var tre år. Men perspektivet skiftar också från Peter till mamman Veronica som lever ett liv som manusförfattare i USA.

Båda brottas med effekterna av sveket, att lämna och att lämnas samtidigt som de båda på varsitt håll även kämpar med varsin kärlekshistoria. Peter som träffat den okomplicerade Sara och Veronica som förälskat sig i musikern Wendell och för hans skull lämnat Los Angeles för New Orleans.

Om jag skulle beskriva ”Du lever i mig” skulle jag säga att det är en relationsroman. Långsamt dras Peter och Veronica mot varandra och försoningen. Jag skulle inte säga att detta är en spännande berättelse och den utger sig inte heller för att vara det. Det är psykologin och de känslomässiga förhållandena som är det centrala temat.

Det är dess styrka, och det är skönt att läsa en roman som så grundligt vill gestalta detta. Men eftersom inte handlingen är den främsta drivkraften ställs det höga krav på just gestaltningen. För min del hade det räckt med Veronicas perspektiv. Som person är hon tecknad med flera valörer – Peter däremot framstår som en pappfigur som mest verkar finnas för att visa ytterligare en sida av Veronica.

Därtill finns en del slarvfel i berättelsen som kunde städats bort. Sammantaget är det en roman som är betydligt svagare än författarens förmåga.