Åke Andrén-Sandberg: Åke Andrén Sandberg: Socialministern försöker lösa problem som inte finns
Landstingens skyldighet att erbjuda vårdgaranti blev så småningom en del av hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och en del av patientlagen. Avseende primärvården står det att ”om det vid den första kontakten bedöms vara en fråga för läkare, ska patienten få en läkartid inom högst sju dagar.” Nu har socialministern i massmedia redovisat sin avsikt att stifta en lag som säger att denna tid skall minskas till tre dagar. Detta låter naturligtvis bra vid en första anblick, men vid närmre analys är det flera frågor som måste få ett svar.
För det första måste ifrågasättas om det är ett problem över huvud taget. Så gott som alla vårdcentraler har någon form av prioriteringssystem, och det är sällsynt – åtminstone i Skåne (kanske är det annorlunda i Stockholm där ministrar gärna tar sina exempel ifrån) – att någon som behöver snabb vård får vänta mer än ett dygn inom primärvården. Jag vågar hävda att de allra flesta som behöver det – ur medicinsk synvinkel – faktiskt får vård samma dag.
Naturligtvis finns det patienter som är mycket oroliga och helst vill bli undersökta av läkare samma dag trots att deras medicinska tillstånd egentligen inte kräver det, men idag omhändertas även dessa så gott som alltid inom ett dygn. Statistiken från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) talar emot att detta är ett problem, vilket också IVOs företrädare sagt. Det förefaller således som om socialministern försöker lösa ett problem som knappast finns och det är i vart fall ett mycket litet problem jämfört med många andra inom sjukvården.
Det andra dilemmat är att socialministerns förslag inte tillför några nya läkare eller mottagningstider. Det innebär att man istället tar tider från den planerade vården och ger till den akuta. Fler tider måste då reserveras som ”akuttider”, vilket vissa dagar riskera innebära att det till och med kan stå tider tomma – man kan ju inte med någon timmes varsel ringa in de gamla och sjuka som lovats en återbesökstid eller ska kallas för årskontroll. Visst kan man ha fler akuttider, men det blir alltid på bekostnad av någon annan.
Låt oss följa den övergripande etikregeln säger att ”de som har störst behov ska få vård först.” Läkare och sjuksköterskor är mycket duktiga på det idag, och mer detaljbestämmelser snarare försämrar än förbättrar det. Gärna fler läkare och sjuksköterskor, men ogärna mer ogenomtänkta regler, bestämda långt från sjukvårdens centrum: patientmötet!
