Amatörerna i Rosenbad

Ledare Artikeln publicerades

Är regeringens utrikespolitik lyckad eller misslyckad? Inte ens regeringen tycks veta. Löfven har tappat kontrollen.

Den svenska regeringen har på sina håll hyllats för att ha talat klarspråk om Saudiarabiens regim. Regeringen kunde alltså kollektivt ha sträckt på sig och förklarat att moral står över affärer, att på lång sikt kommer en tydlig svensk linje mot hårdföra diktaturer att gynna mänskliga rättigheter, demokrati och svensk handel.

Men grejen är att regeringen inte har gjort det. Stefan Löfven är ytterst bekymrad och betraktar händelseutvecklingen som en kris. När flera länder kallade hem sina ambassadörer och Saudiarabien drog in visum för svenska affärsmän förklarade Löfven bekymrat: ”Det är självfallet ingen bra situation det här. Vi vill inte ha den här situationen med Saudiarabien.” (Expressen 19/3) Näringslivsrepresentanter kallades till krismöte. Flera av dem är hårda kritiker till att Saudiavtalet sades upp, däribland Carl Bennet som tidigare har varit vänligt sinnad till Stefan Löfven. För Löfven, med bakgrund i försvarsindustrin och med ett varumärke som industrins man, är det ett hårt slag. Att Löfven inte har som idé att vara tydlig och hård mot diktaturer visade han åter på tisdagen, när han inte ville kalla enpartistaten Kina för diktatur. Inte heller utrikesminister Margot Wallström ville kalla diktaturen för diktatur. Så var det med det klarspråket.

Om regeringen hade varit beredd att ta kostnaderna för det uppsagda Saudiavtalet (som får betraktas som grundorsaken till att saudierna surnade till) och för den rättmätiga kritiken mot det saudiska systemet hade det varit på sin plats med en moralisk applåd. Nu har regeringen uppenbarligen inte på förhand insett konsekvenserna av handlandet. Näringslivet fick ingen tid att förbereda sig, inte ens statsministern tycktes ha koll på vad som skulle hända med Saudiavtalet. Så kan man inte styra ett land.