Andersson borde spara på krutet
När Demoskop i början av månaden frågade väljarna om vilken fråga som är viktigast inför valet svarade en femtedel invandringen. Tätt därefter kom sjukvården, som 18 procent ansåg vara viktigast. Integration, lag och ordning och skola hamnade på plats tre till fem. Endast sju procent ansåg att Sveriges ekonomi borde vara valets mest centrala fråga.
Det är inte så konstigt. Ekonomin tickar på. Arbetslösheten fortsätter att sjunka. Statsskulden är låg.
Men förr eller senare vänder det.
Sverige driver en penning- och finanspolitik som om vi vore på botten av konjunkturcykeln. I Finanspolitiska rådets nya rapport konstateras att regeringen helt enkelt är oansvarig.
Trots högkonjunktur minskar det strukturella sparandet. Man har sänkt överskottsmålet. Regeringen brassar på med investeringar, trots att man borde strama åt. Dels för att minska risken för överhettning, men också för att inte spela ut de kort man vill använda sig av när konjunkturen vänder.
Konjunkturen beräknas nå sin höjdpunkt 2019. Med regeringens finanspolitik är Sverige dåligt rustat för en konjunkturnedgång.
Därför borde finanspolitiken få större utrymme i valdebatten. Vid en lågkonjunktur kommer de problem väljarna nu oroar sig över att förvärras.
Läget på arbetsmarknaden är särskilt illa. Finanspolitiska rådet konstaterar att den svenska arbetsmarknadspolitiken, med subventionerade, tillfälliga anställningar, inte räcker för att utrikes födda ska få en riktig förankring på arbetsmarknaden. Dessa ”låtsasjobb” är egentligen bidrag i förtäckt form.
Den stora invandringen 2015-2016 gör att gruppen med svag anknytning till arbetsmarknaden blir ännu större, skriver rådet. Det gör reformer som ett rejält kunskapslyft och en öppning för så kallade enkla jobb än viktigare.
Att det strukturella sparandet minskar gör att de politiker som innehar regeringsmakten under nästa lågkonjunktur – eller finanskris, om det vill sig illa – kommer att befinna sig i ett ännu sämre läge än vad som hade varit nödvändigt. Det kommer att bli större nedbantningar av sjukvården och lägre ersättningar i socialförsäkringssystemen. Några extra resurser till polismyndigheten kommer inte att finnas. Arbetslösheten, särskilt bland utrikes födda, kommer att skjuta i höjden. Och då kanske de extra miljarderna till extratjänster inte finns. Ekonomi påverkar alla andra politikområden.
I stället för att ta långsiktigt ansvar använder Socialdemokraterna Sveriges finanser som ett sätt att ragga väljare i valrörelsen.
