Ledare

Andrén Sandberg: Läkare och politiker måste förstå varandra

Ledare Artikeln publicerades

Det tycks finnas en inneboende konflikt mellan läkare och politiker: båda vill bestämma över sjukvården.

Läkare kan med all rätt säga att de faktiskt är utbildade för att veta vad som krävs för att diagnosticera och behandla sjukdomar – vilket ju är det vi betalar dem för. Men läkarna ser sig också som den enskilda patientens advokat och de som vet vad som är bästa åtgärderna för den.

Detta är ett förhållande som beskrevs redan av Hippokrates många år före Kristi födelse. Problemet är emellertid att om alla patienter fick den diagnostik, behandling och omvårdnad som läkaren väl kan motivera i varje enskilt fall så kommer kostnaderna för alla patienterna tillsammans att uppgå till långt över 100 procent av BNP.

Därför har vi politikerna. Deras uppgift är att vara skattebetalarnas ombud och ansvara för att de skattepengar som finns skall användas ”på bästa sätt.” Det innebär att pengarna skall räcka till skola, poliser, försvarsmakten, nya vägar, integrationspolitik och mycket, mycket mer – och samtidigt till sjukvård.

Det innebär också att politikerna måste prioritera mellan vad de ska satsa skattepengarna och vilka angelägna områden som inte kan få eller får mindre än önskvärt av resurser. Samtidigt som vi skattebetalare vill ha allt gott för våra pengar vill vi vanligen betala så lite skatt som möjligt, så att vi själva kan välja vad vi ska göra med våra intjänade pengar.

Ytterligare en komplikation i denna resursduell beror på att de som valt att bli politiker gör det för att de har en uppfattning om hur man skall styra samhället till det bättre – här föreligger ingen skillnad mellan vänster, höger eller mitten: alla ser som sin uppgift att driva samhällsutvecklingen åt ”rätt” håll, och det gör man genom att stifta lagar och att fördela pengar.

Problemet består emellertid i att för att kunna genomföra en politik måste man bli vald, och vanligen därefter bli omvald. Det innebär att politikerna måste lyssna på medborgarna och försöka driva en politik som medborgarna ser som bra – annars blir politikerna inte valda och då kan de inte längre påverka det de vill påverka. Av detta skäl är de känsliga för vad enskilda väljare önskar och riskerar att diktera detaljer i sjukvård som kan ge dåliga resultat.

Således, de som arbetar inom sjukvården måste acceptera att politikerna ska prioritera de olika ramarna för hur mycket skatter som ska tas ut och till vilken verksamhet pengarna ska föras. Därefter måste politikerna avhålla sig från att detaljstyra och låta de professionellt kunniga se till att skattepengarna används så förnuftigt som möjligt.