Ledare

Ännu en myndighet löser ingenting

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

Sveriges största utmaning. Så brukar politiker beskriva segregationen i landet. Att motverka med ojämlikheten och utanförskapet i de så kallade utsatta områdena måste stå högst på alla politikers lista.

Under hela mandatperioden har regeringen fått kritik för att den gör för lite. Nu vill man visa att man tar i med hårdhandskarna på det mest svenska sätt som finns: genom att inrätta en ny myndighet.

Delegationen mot segregation, som den nya myndigheten ska heta, inrättas kring årsskiftet. Det blir dock ingen ”quick fix”. Tjänstemännen kommer att arbeta med långsiktiga perspektiv, säger regeringens utredare Jonas Nygren till Ekot (9/10).

Ambitionen är det inget fel på. Men Sverige har redan 343 myndigheter. Att ytterligare en skulle minska hyresköerna eller göra slut på våldet är inte troligt.

Det skrivs säkerligen minst ett tiotal texter varje dag om hur dessa problem ska motverkas. De politiska partierna kommer med utspel efter utspel. Problembilden är klar. Att inrätta en myndighet riskerar i värsta fall att bli en symbolåtgärd. När Stefan Löfven får frågan i valrörelsen om vad regeringen har gjort för att motverka segregationen har han ju ett svar: vi har anställt tjänstemän som utreder saker!

Att en myndighet har ett omfattande ansvarsområde kan tyckas bra. Man tar ett ”helhetsgrepp” kring en fråga. Men risken är snarare att bredden gör uppdraget luddigt och abstrakt. Samma sak gäller Jämställdhetsmyndigheten, som också inrättas vid årsskiftet. Den ska ta ett ”samlat grepp” kring jämlikhet mellan könen. Jaha, hurdå? Det är ingen liten fråga vi talar om.

Den utbredda segregationen är också ett gigantiskt problem som sträcker sig över flera politikområden. För vi vet ju redan vad utanförskapet beror på och hur den tar sig i uttryck: Skyhöga priser på bostadsmarknaden och de absurt långa köerna på hyresmarknaden gör att det är svårt att flytta om man vill. En underbemannad poliskår klarar inte av att lagföra gängmedlemmar och knarklangare som förpestar livet för invånarna. Alienation skapar en känsla av att inte tillhöra samhället. Klanstrukturer utmanar rättsstaten.

Om regeringen vill motverka dessa problem finns det bättre saker att göra än att jäsa byråkratin.