Bo Pellnäs: Är GRU på dekis?

Gästkrönika Artikeln publicerades
Bo Pellnäs.
Foto: Peter Åklundh
Bo Pellnäs.

Den ryska militära underrättelsetjänsten GRU har haft ett bedrövligt 2018.

När Sergej Skripal, en före detta GRU-officer som förrått hemligheter till västmakterna, fördes till ett sjukhus i England mycket illa däran efter att han och hans dotter hade utsatts för en nervgiftsattack, kunde britterna omgående slå fast att förövarna var ryssar. Senare visade det sig att de helt hänsynslöst hade slängt bort det nervgift de hade fått över. Det hittades av ett engelskt par i en presentförpackning med en parfymflaska. Mannen sprayade av innehållet på sin kvinnliga vän, som ganska omgående avled medan hans eget liv gick att rädda. Konsekvenserna blev att 60 ryska diplomater utvisades från Europa och 60 från USA, de flesta sannolikt ryska underrättelseofficerare.

Därefter blev det en stunds stiltje på agent- och spionmarkanden. Ända tills dess den amerikanske specielle utredaren Robert Mueller åtalade tolv ryska GRU-officerare för olaglig inblandning i det amerikanska presidentvalet 2016. Med falska identiteter hade de upprättat ett antal nätkonton, som alla såg ut att ägas av vanliga amerikanska medborgare. Deras verksamhet syftade till att försvaga demokraternas presidentkandidat Hillary Clintons möjligheter att vinna valet. I den avsikten försökte de öka motsättningarna mellan Bernie Sanders ungdomliga, mer radikala anhängare och det så kallade etablissemanget. Mueller kunde namnge de tolv, och de bevis han presenterade var både trovärdiga och mycket detaljerade. Det var tydligt att USA hade en djup inblick i både GRU:s organisation och dess metoder. Åtalen mot ryssarna måste därför ha varit ytterst genanta för GRU. Men säkert var de även en varning från USA: ”Vi vet precis vad ni gör. Bäst för er själva om ni slutar med detta.”

Så för en tid sedan kom den brittiska publiceringen av både bilder och namn på de båda ”hit-men” som GRU hade skickat till England för att döda Skripal. I världens kameratätaste land hade britterna efterhand kunnat följa dem när de anlände till Gatwick, när de for till Salisbury den första dagen för en rekognosering och sedan den andra dagen när de slog till.

Putin hävdade därefter att de varit vanliga civila turister och tvingade fram en tv-intervju med de båda i ryska kanalen RT. Där gjorde de ett minst sagt föga förtroendefullt framträdande. De hade ju bara velat besöka den berömda katedralen i Salisbury. Det hade inte gått den första dagen på grund av dåligt väder och snö. Men det fanns ingen snö i Salisbury den dagen!

GRU hade inte ens ansträngt sig att förbereda en trovärdig intervju. De vet att det som sas ändå kommer att användas av ”nyttiga idioter” för att underbygga vilda konspirationsteorier. För GRU är ett dåligt rykte kanske inte heller det sämsta! Bara alla i organisationen vet att förrädare som Skripal hittar man alltid, förr eller senare.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator