Bo Pellnäs: Det politiska språket

Ledare Artikeln publicerades

Den var nästan outhärdlig. Partiledardebatten i riksdagen som nyligen sändes i radio.

Efter tio minuter stängde jag av, generad över det språk som användes. Orden flöt ytliga och väloljade, oavsett om de användes för att prisa det egna partiet eller för att beskriva något annat partis uselhet och allvarliga missgrepp.

Ingen visade någon vilja att beröra befintliga stora problem på ett djupare sätt och med ett rimligt mått av allvar. Dessutom är det en gåta hur politikerna kan prata om behovet av uppgörelser över blockgränsen, när man aldrig finner ens något litet som är gott hos ett parti på andra sidan blockgränsen.

Oförmågan att tala med allvar och använda alldagliga ord misstänker jag har två orsaker. Den första är att det politiska språket inavlas i riksdagshuset och missformas i debatterna där. Man talar inte till väljarna, utan till de lyssnare som består av de professionella, både de egna och de i det motsatta lägret. Det man säger rymmer en rad koder, som är hemtama för yrkespolitiker men som känns egendomliga för den som inte slipats ner i kammaren.

Den andra är den medieträning alla partier bedriver. Som det tycks med ett förödande resultat. Träningen verkar ha som mål att lära ut hur man enklast smiter undan frågor som kan vara besvärande, både personligen och för partiet. Knepet förefaller vara att så fort som möjligt tala om något annat, och att tala oupphörligen även om någon annan försöker få ett ord med i laget. Åsa Romson tillgrep metoden när hon i en intervju ansattes hårt. Strax övergick hon panikartat till detta politiska tungomålstalande.

Jag tror att vårt politiska liv skulle få en demokratisk renässans, om man gjorde rent hus med medieträningen och satte nosgrimma på alla informationsexperter. Ja, helt enkelt började bete sig som vanligt anständigt folk. Att man vågade svara ”det vet jag inte, men jag skall ta reda på det, för frågan är viktig”. Att man står kvar och inte smiter när situationen blir besvärlig.

Vill man hitta en förebild kan man lämpligen titta på Anders P J Linders intervju i Axess med Anders Ygeman för ett tag sedan. Denne svarade på de frågor som ställdes, redovisade problem på eftertänksamt sätt och hade överhuvudtaget ett intellektuellt sätt att förhålla sig till verkligheten.

Länge har jag tyckt att våra toppolitiker skulle lyssna långt mer till humanister och språkvårdare än till medietränare. Att tala tydligt, begripligt och sakmässigt korrekt är sannerligen en svår konst. Den kräver övning och inte minst en god vilja att verkligen göra sig förstådd och nå fram till den man talar med.

Det är hög tid att vi låter vårt språk bli en vall som skyddar oss mot politikens pågående förvandling till den form av amerikansk tv-underhållning där populisterna frodas.

För övrigt anser jag att värnplikt bör återinföras.

Fakta

Bo Pellnäs

är säkerhetspolitisk kommentator.

Visa mer...