Ledare

Bo Pellnäs: Förlorad amerikansk dröm

Ledare
Foto:

Flera år efter andra världskriget anlände amerikapaketen. Det var moster Vega som skickade kaffe.

Tre av mina amerikanska kusiner deltog senare i Koreakriget. Det var de år då vår bild av USA formades. Som Hasse och Tage såg på saken i sin revy Svea Hund på Göta lejon: ”Amerika var snällt”. Rädslan för ett nytt världskrig befäste min uppfattning att USA var garanten för frihet i vår del av världen. Stalin och hans efterföljare förstärkte detta. 1948 genom avspärrningen av Västberlin och den kommunistiska kuppen i Prag. 1956 genom inmarschen i Ungern för att slå ner den frihetsrevolt som hade börjat ta form.

Det gjorde att jag aldrig drogs med i motståndet mot Vietnamkriget, som i flera år präglade svensk politik och som bidrog till att 68-rörelsen fick ett så stort genomslag.

Men redan före Vietnam hade min bild av USA börjat krackelera. Den besinningslösa kommunistjakten, som drevs av McCarthy och hans anhängare, påminde om sovjetiska kampanjer mot oliktänkande. Ur denna solkiga bakgrund steg Richard Nixon fram och nådde presidentposten. Watergateskandalen lärde oss att även skurkar kan väljas till president.

Rasfrågan var under alla åren en dyster realitet, där sent i tiden rena lynchningar ägde rum i Sydstaterna. Det svarta motståndet formerades dock och Martin Luther King steg fram som en stor ledargestalt. Kanske blev han en ursäkt för vår tro att alla svårigheter snart skulle vara undanröjda. I dessa dagar har nu Charlottesville lagts till namn som Birmingham, Alabama. Och vi ser att USA har en president som spelar på rasistiska stämningar hos sina kärnväljare.

Motbjudande i amerikansk politik är de förmögnas stora möjligheter att påverka och styra val av både kongressmän och presidenter. Möjligen var det inte bättre förr. President Harry S Truman valdes på trettiotalet till senaten genom ett valfusk, organiserat i Chicago av en maktspelare med gangsters i sin tjänst. Men han gick snart sin egen väg och rankas som en av USA:s tio bästa presidenter.

Det vi nu upplever saknar jämförelser i USA:s historia. Efter valet av Donald Trump klyvs det amerikanska samhället och slits isär inför våra ögon.

Det demokratiska samtalet tystnar och ersätts av förenklade, enfaldiga och nästan alltid hatfyllda och provocerande budskap. Världens starkaste makt och vår egen framtid har hamnat i händerna på en man, som uppvisar tecken på psykiska störningar och vars hela värld tycks fyllas av hans egen självbild. Framtiden har aldrig synts mig farligare och mer oberäknelig än nu.

Frågan är om himlen måste förmörkas av stormsvalor innan europeiska politiker förstår att tiden för ”politik som vanligt” snabbt rinner ut.

Vi kan bara hoppas att den amerikanska konstitutionen håller stånd och försvarar rättsväsendets och yttrandefrihetens okränkbarhet.