Ledare

Bo Pellnäs: Tyskland i storpolitikens brännpunkt

Ledare Artikeln publicerades
Bo Pellnäs
Bo Pellnäs

När Trump river upp Iranavtalet hamnar USAs europeiska allierade i en svår situation som närmast kan liknas vid utpressning.

Den här artikeln började plötsligt leva sitt eget liv. Den var tänkt att belysa hur det återförenade Tyskland har försummat sin säkerhetspolitik och vanskött sitt försvar, nästan lika illa som Sverige. Ett Tyskland, som ända sedan EU skapades, har varit ovilligt att ta på sig den ledande roll som dess starka ekonomi talar för.

Skammen över att man startade ett världskrig och inte minst anfallet mot Sovjetunionen sätter spår i tysk säkerhetspolitik. Socialdemokratin har pacifistiska falanger som påverkar politiken. Viljan till bra relationer med ryssarna och arvet från förbundskansler Brandt märks tydligt än idag hos socialdemokratiska utrikesministrar. Illusionen om den eviga freden efter Sovjetunionens fall fick Tyskland att förrådsställa sin säkerhetspolitik. Försvarets behov är skriande och till skillnad från i Sverige redovisas de öppet. Men den stora koalitionen förefaller oförmögen att enas kring de pengar som måste till.

Men nu seglar en ny politisk kris upp, som oundvikligen tvingar Tyskland till besvärliga och långtgående beslut. De kommer att ställa Angela Merkel inför ett avgörande av samma dimension som när hennes företrädare Helmuth Kohl genomdrev den tyska återföreningen. USA:s ensidiga beslut att lämna kärnvapenavtalet med Iran och den nyanlände amerikanske ambassadörens ultimatum till tysk industri att omedelbart stänga ner all sin verksamhet i Iran utgör ett grundskott mot den intresseallians som förenat USA och EU.

Det skapar en klyfta som kanske inte går att överbrygga, eftersom den snarare är effekten av en ny stark amerikansk isolationism, som sannolikt inte försvinner med Donald Trump, utan visar att USA vänder ryggen åt Europa. De tre största europeiska nationerna talar nu om att Iranavtalet skall försvaras och att Europa inte kan behandlas som en mjukryggad lakej under USA.

Men europeisk industri och export är naturligtvis ojämförligt mer beroende av den amerikanska marknaden än av den nyöppnade iranska. Det ger Trump en utpressningsmöjlighet som han inte kommer att avstå från att spela ut. Merkel måste hitta en balans mellan att skydda tysk industri och att hålla ihop och stärka EU. Detta kan bli en omöjlig ekvation. Så förvärrar den iranska avtalskrisen direkt risken för att USA:s skyddstullar initierar ett handelskrig En av de få vinnarna sitter i Moskva och heter Vladimir Putin.

Det är oroande svårt att kunna förena bilden av ett USA, som visar ett sådant uttalat ekonomiskt och politiskt förakt för sina allierade i Europa, med de säkerhetspolitiska garantier som man samtidigt utställer. Behoven av ett starkt tyskt ledarskap inom EU är nu stort.

Vi själva måste än en gång se över vårt totalförsvar. Amerikanska avtal visar sig ha korta bäst-före-datum. Det vi nu satsar är för litet och i värsta fall för sent.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator