Ledare

Bollande för miljoner

Ledare
Foto:

I en toppenmodern arena kämpar Ystads IF för överlevnad i SM-slutspelet. Några mil västerut hotar Trelleborgs FF med att lämna stan.

Kommunernas relationer till elitlagen i de stora publiksporterna är komplicerad. I många fall satsas stort och ståtligt på byggnader som matchar elitklubbarnas och förbundens höga krav. Ystads arena är ett sådant exempel.

I en del fall går relationerna mellan klubbarna och kommunen – inte minst verkar det gälla inom ishockeyn – så långt att det är svårt att skilja kommun- och klubbkassa åt. Genom sponsringsavtal med kommunala bolag och andra typer av ekonomiska upplägg pumpas nya miljoner in i föreningarnas elitverksamheter. Det samtidigt som stjärnspelarna har löner som de flesta bara drömmer om.

Superettanlaget Trelleborgs FF ligger inte på de nivåerna. Ändå har laget nyligen blivit rubrikernas lag utanför fotbollsplanen. Johan Andersson, vd för huvudsponsorn Mellby Gård, uttalade sig i Kvällsposten om att man kan tänka sig att byta namn på A-laget och flytta dess matcher till en annan kommun. Sponsorn och lagets ledning tycker inte att kommunen ställer upp tillräckligt för stadens fotbollsstolthet.

Anderssons utspel har väckt starka känslor, av förklarliga skäl. Supportrar vill hålla på sitt lag, inte se det byta färger, namn och absolut inte flytta till en annan stad.

Klubben fick efteråt gå ut med ett pressmeddelande där ledningen och Johan Andersson förklarar att man helst av allt vill att klubben behåller sitt namn och spelar kvar på Vångavallen i Trelleborg.

Tanken på flytt påminner om nordamerikanska hockeyligan NHL, där det händer att nya ägare tar över och flyttar hockeylag till någon stad i en annan delstat.

Men fenomenet har också kommit till Sverige. Allsvenska nykomlingen AFC Eskilstuna bytte hemkommun inför säsongen. Och i Borlänge har Superettanklubben Dalkurd haft liknande tankar.

Johan Andersson och hans far Rune Anderssons – en gång direktör för Trelleborg AB – engagemang för Trelleborgs FF kan ingen ta miste på. Flera gånger har klubben fått nya miljontillskott från familjeföretaget Mellby gård. Ingen torde kunna föreställa sig något annat än att de handlar om personligt engagemang för klubben. Precis likadant som gäller för de båda handbollsklubbarna i Ystad.

Att det finns kapitalstarka människor som har lokalpatriotiska känslor och som är beredda att stödja klubben i sitt hjärta ekonomiskt är något att vara tacksam över. Utan huvudsponsorernas pengar hade Trelleborg inte haft något herrfotbollslag i fotbollens högre divisioner eller Ystad några i handbollstoppen.

Några lysande affärer handlar det inte om för sponsorerna. Om Mellby Gård önskade sig största möjliga ekonomisk utväxling för de pengar som i dag går till Trelleborgs FF hade de investerats någon annanstans.

Men klubbarna och sponsorerna måste också realistisk bild av vad en kommun kan och bör bidra med. När skattepengarna ska prioriteras kommer fotboll och handboll långt efter lärartjänster och undersköterskor.

Inför året höjdes kommunalskatten i Trelleborg. I Ystad är nämndernas krav för nästa år långt högre än budgettaket. Det i mycket goda ekonomiska tider, vilket varslar om att det kan bli ännu tuffare att klara ekonomin i en konjunkturnedgång. När debatten är som hetast om vilken mat det serveras på äldreboendena, eller när avgifter inom omsorgen höjs, ska ansvarig kommunpolitiker vara säker på att resurserna har rullat åt rätt håll.

Samtidigt behöver både Trelleborg och Ystad mer av kulturellt utbud och sociala verksamheter för ungdomar och vuxna.

När Trelleborgs FF förra året tog initiativ till ett socialt kontrakt med kommunen var föreningen något på spåret. TFF framhöll sin roll i arbetet för integration och för att skapa förebilder. Klubben pekade på att den bidrar till att hålla ungdomar sysselsatta, och både bli duktiga på fotboll och goda medborgare. Detsamma gäller förstås handbollsklubbarna i Ystad.

Men de stora klubbarna får inte glömma alla de andra föreningar, inom och utanför idrotten, som bidrar till att fostra ungdomar, skapa vettig sysselsättning och träffpunkter för olika typer av människor.

Idén med ett socialt kontrakt kan vara värd att ta vidare. Men då måste det bygga på att en bredd av föreningar är med och att övrigt näringsliv och medborgare visar ett engagemang i klass med klubbarnas storsponsorer. Om invånarna kan se de direkta nyttorna av ett sådant kontrakt blir det lättare för politikerna att ställa sig bakom det. Det är trots allt medborgarnas pengar det handlar om.