Borgerligheten måste bli bättre på klimatpolitik
Skåne har blivit 1,5 grader varmare enligt SMHI:s statistik över de senaste 100 åren. Nu när högsommarvärmen tycks vara över och det ser ut att bli en klassisk svensk midsommar känns det kanske främmande att Skåne skulle utvecklas till ett nordiskt Bourgogne, men enligt SMHI ökar medeltemperaturen alltjämt. En längre växtsäsong, möjligheten att odla majs och att kunna dricka skånsk Pinot Noir må låta trevligt, men även Sverige kommer att drabbas av de negativa effekterna av klimatförändringarna. Redan i dag drabbas det svenska jordbruket av oförutsägbart väder med perioder av torka varvat med nederbördsrika men milda vintrar, som resulterat i en ökning av tidigare sällsynta skadedjur.
Trots att svenska folket prioriterar klimatfrågan relativt högt har frågan traditionellt sett varit oprioriterad bland riksdagspartierna – med undantag för Miljöpartiet förstås. Partiet har länge kunnat stoltsera med flest och mest långtgående förslag, men har samtidigt anklagats för att syssla med symbolpolitik och för att vara tillväxtfientligt. Efter en historiskt varm maj månad skrev språkröret Isabella Lövin närmast alarmistiskt om effekterna av klimatförändringarna, med hänvisning till såväl inhemska problem som torka och bevattningsförbud på Öland, som de förödande skogsbränder som härjade i Kalifornien i fjol. Lövin riktade kritik mot framför allt Moderaterna men även övriga Allianspartier samt Sverigedemokraterna, och menade att partierna saknar ambitioner när det gäller klimatpolitiken.
Lövins kritik kommer knappt en månad efter att Moderaterna presenterade sina förslag för en kostnadseffektiv och resultatinriktad klimatpolitik. Kanske är det så att Miljöpartiet, vars trovärdighet till stor del bygger på övertaget i miljö- och klimatfrågorna, oroar sig för att de andra partierna ska komma i kapp. Problemet med Miljöpartiets monopolistiska inställning till klimatfrågan är att det blir svårt att uppnå en bred överenskommelse i en fråga som kräver stabilitet och konsensus. Det går inte att införa respektive ta bort flygskatter varje gång landet byter regering.
Klimatfrågan måste tas på allvar, men lösningar tycks i allmänhet bli antingen tillväxtfientliga eller alltför abstrakta med en generell hänvisning till teknologi och forskning. Att beskatta eller förbjuda allt som uppfattas som skadligt är knappast rätt väg att gå, men en alltför hög tilltro till teknologiska lösningar är i bästa fall naivt, och i värsta fall ett sätt för politikerna att själva slippa komma med lösningar. De borgerliga partierna måste bli ännu bättre på att lyfta fram och komma med liberala lösningar på klimatförändringarna – och förhoppningsvis på så vis bryta den miljöpartistiska hegemonin.
