Det handlar inte bara om Strandhäll
Misstroendeförklaringen mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) har hängt i luften en längre tid. Att hon lyfte bort Försäkringskassans tidigare generaldirektör Ann-Marie Begler mot den senares vilja står klart. Att det skulle ha varit någon ömsesidig överenskommelse stämmer uppenbarligen inte, Begler vill till skillnad från många andra i samma situation inte delta i det spelet. Det kräver både heder och styrka, Sveriges samlade tjänstemannakår borde skicka en tacksamhetens tanke till henne.
Det förefaller också sannolikt att avsättningen inte skedde på sakliga grunder och att inget hade antytts om det under tidigare möten, vilket Strandhäll hävdar. Begler har fått stöd från flera tidigare topptjänstemän i Försäkringskassan i den frågan, bland annat Eva Nordqvist, tidigare rättschef på Försäkringskassan, och Adriana Lender, före detta generaldirektör på Försäkringskassan.
Att Moderaterna nu väljer att rikta en misstroendeomröstning mot Annika Strandhäll är inte förvånande. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gav sitt omedelbara stöd och även Liberalerna anslöt sig. Centerpartiet sviktar dock och vill avvakta att Konstitutionsutskottets granskning är färdig. Annie Lööf säger till DN: ”Använder man det ska man verkligen ha på fötterna och allvarlig och saklig grund. Nu har vi fullt fokus på EU-valet.” Så mycket för Centerpartiets utlovade hårda opposition mot den regering man släppte fram och gjorde upp med.
Även om Liberalerna sitter i samma sits som Centerpartiet i förhållande till regeringen Löfven ska man komma ihåg att Christer Nylander, gruppledare Liberalerna, lämnade in anmälan till konstitutionsutskottet i maj förra året. Nylander sa då till Dagens Nyheter: ”Min bedömning är att Ann-Marie Begler har fått riktlinjer från regeringen och att hon har följt de riktlinjerna. Och det har inneburit rätt kraftiga nedskärningar av den personliga assistansen. Och nu när man ser konsekvenserna av det och dessutom är på väg in i en valrörelse vill man få bort den frågan och sparkar där med generaldirektören”. Allt tyder på att Christer Nylander hade rätt i sina slutsatser. Då går det inte heller för Liberalerna att backa nu.
Det låg politiska spel bakom Annika Strandhälls agerande mot Ann-Marie Begler. Därför belastar det politiska ingreppet mot myndighetschefen inte enbart Annika Strandhäll utan hela regeringen Löfven. Det visar med all önskvärd tydlighet att regeringsställningen med utnämningsmakt – och i detta fall avsättningsmakt – används i politiska syften. Att hålla en regeringen under armarna handlar alltså inte enbart om att kunna utöva makt över den ekonomiska politiken utan också att man överlåter makten över stora delar av Myndighetssverige åt den. Och är det något parti som vet hur man använder det är det Socialdemokraterna. Det är inte minst därför man inom S är så hejdlöst rädd för att andra skulle utnyttja den makten på samma sätt om de fick chansen.
För Strandhälls egen del betyder det att hon oavsett hur historien slutar kommer att åtnjuta den interna solidaritet som den socialdemokratiska makten alltid uppvisar mot de partilojala. Tar du en smäll för S i dag får du medalj i rosenrött i morgon.
