Ledare

Erik Moberg: Svenska modellen är omodern

Ledare Artikeln publicerades

Den svenska modellen är allmänt upphaussad och knappast någonsin ifrågasatt. Och detta trots att den ständigt ger upphov till stora problem. Det just nu mest påtagliga är nog den allt grövre gängkriminaliteten i våra förorter.

För bekämpningen av denna kriminalitet föreslås bland annat en synligare polisnärvaro, effektivare polisingripanden, och snabba och adekvata straffpåföljder. Detta räcker emellertid inte. Även de grundläggande orsakerna måste undanröjas, vilket för oss till den svenska modellen. Den aktuella kriminaliteten är till stor del ett resultat av utanförskap, och utanförskap är i sin tur ofta en konsekvens av arbetslöshet. Vi vet också att arbetslösheten är mycket hög i de aktuella områdena – inte bara, men till stor del, bland unga män.

Och detta leder förstås till frågan om arbetslöshetens orsaker. Svaret, för att formulera det i ekonomiska termer, är att den svenska modellen inte tillåter utbud och efterfrågan på arbetskraft att möta varandra. Utbudet är vid fastställda lönenivåer ofta större än efterfrågan. Och arbetslöshet och gängkriminalitet är inte de enda olyckliga konsekvenserna av denna arbetsmarknadens brist på flexibilitet. Ett annat exempel är svårigheterna för de som vill byta arbetsplats – de är ”inlåsta” där de är med ohälsa och sjukskrivning som följd. Och höga löner kan modellen inte heller driva fram.

Mot låga löner finns i det långa loppet ingen annan bot än innovationer och teknisk utveckling. Sådant gjorde en gång Sverige till ett rikt höglöneland och någon annan väg finns inte. Bara Münchhausen kan lyfta sig själv i håret.

Till detta kan fogas att den svenska modellen bryter mot tre viktiga principer.

Den första gäller konkurrens. Konkurrens är viktig och därför har vi en konkurrenslag. I denna lags andra paragraf står emellertid, i princip, att lagen inte gäller för arbetsmarknaden. Det är detta som gör arbetsgivarnas och arbetstagarnas monopolistiska organisationer möjliga.

Den andra gäller avtal. I avtalslagen står, återigen i princip, att avtal som ingås under tvång är ogiltiga. Men på arbetsmarknaden är tvång satt i system. Strejker och blockader används för att tvinga fram avtal.

Den tredje gäller lagar, det vill säga allmänt gällande, viktiga regler. Sådana skall enligt regeringsformen stiftas av riksdagen. Men kollektivavtal, som ju har karaktär av lagar, ”stiftas” istället av de så kallade parterna.

Den svenska modellen är alltså orsak till stora problem och står dessutom i strid med viktiga rättsprinciper. Det är hög tid att på allvar börja debattera och diskutera denna modell – i politiken, i medierna, vid middagsborden.