Folkomröstning kan sluta i återvändsgränd
I princip är det inget fel med initiativet till att folkomrösta om ringvägen i Trelleborg. Även denna ledarsida har funderat över saken. Men man måste vara medveten om alla tolkningssvårigheter som riskerar att följa.
Folkomröstningar används ofta till att försöka lösa svåra politiska knutar, inte minst sådana som går över traditionella politiska gränser. Ringvägen är en sådan, den handlar i liten grad om ideologi. Tyvärr blir resultatet av folkomröstningarna ofta att den svårlösta knuten dras åt ännu hårdare. Fråga bara David Cameron eller Theresa May.
Fullmäktige i Trelleborg har en gång nått fram till ett beslut om ringväg och kommunen agerar med inlösen av fastigheter och på andra sätt i den riktningen, även om Trafikverket inte är med på noterna. En folkomröstning ska alltså leda fram till att bekräfta stöd för det beslutet eller för att riva upp det och ersätta det med ett nytt.
En rådgivande folkomröstning måste utformas så att den på förhand ger vägledning om hur den ska tolkas, annars blir den bara ännu ett kapitel i en redan långdragen process.
I ringvägsfallet kan de frågor som följt efter Brexitomröstningen på förhand översättas till flera komplicerade: Är ett nej till ringvägen ett ja till en flerfilig lastbilsboulevard från väster till öster? Om trafiken ökar de kommande decennierna kan en ringväg ändå bli nödvändig till slut, trots lastbilsboulevarden – vilket antyds i konsultrapporten om västlig infart? Är ett nej till ringvägen i stället ett ja till Mikael Rubins drastiska alternativ: ”Då stänger vi hamnen”? Gäller ett ja till ringvägen oavsett om staten ändrar sig angående finansiering eller inte? Är ett ja till ringvägen lika med avgifter eller andra åtgärder för att förhindra ökad lastbilstrafik på väg 108? Är ett nej till ringvägen i praktiken ett nej till exploatering av en hamnstad? Vid ett nej till ringvägen, vad händer med den vanliga biltrafiken genom Trelleborg? Och hur med en tunnel från väster, är det med nödvändighet en helt omöjlig lösning?
Ringvägen handlar egentligen om en väsentlig del av hela regionens infrastruktur för flödet av gods över södra Östersjön. Flera nivåer, EU, regeringen, statliga myndigheter, regionen och kommuner är inblandade. Det är högst tveksamt om situationen på sydkusten är effektiv ur ekonomisk och miljömässig synvinkel. Kommunerna Trelleborg och Ystad väljer att samtidigt göra gigantiska investeringar i sina kommersiella hamnar utan att den vidare trafikinfrastrukturen är uppdaterad och samordnad, Kommuninvånarna står slutänden som garanter bakom lånen som politikerna utlovar ska ge avkastning längre fram.
Den här ledarsidan hade gärna sett ett större grepp om saken, där de trevande försöken till att utreda samarbete eller samgående mellan Ystad och Trelleborgs hamnar tyvärr stupade på grund av att lokalpolitik trumfade rationalitet. Med koncentration av den större färjetrafiken till Trelleborg hade de ekonomiska förutsättningarna och argumenten för en ringväg ökat väsentligt. Med eller utan folkomröstning.
