Genmodifierat rykte

Ledare Artikeln publicerades

Miljöpartiet har fastnat i en föråldrad syn på genmodifiering. Det riskerar att slå mot fattiga människor och miljö.

Sverige är normalt ett samhälle som tar till sig modern teknologi. De som varnar för strålning från trådlösa nätverk och motsätter sig vaccinering för att det påstås motarbeta kroppens eget försvar får finna sig i att bli betraktade som kufar. När det kommer till GMO är saken annorlunda. Här är det vetenskapen som är i underläge mot teknikskeptiker och antroposofer. Genmodifiering är omöjligt att kontrollera, vi vet inte vad det kommer att göra med oss och det är dessutom storkapitalet som styr över det – sådant är budskapet om GMO.

Motståndet mot genmodifierade organismer är så starkt att livsmedelskedjor och enskilda produkter lyfter fram ”GMO-fritt” som försäljningsargument. Livsmedelskedjan City Gross snappade för några år sedan upp misstänksamheten och gick med kampanjen ”Välj GMO-fritt”. Den väckte ilska från forskarhåll. En stor grupp forskare skrev en debattartikel (SvD Brännpunkt 2010 1/10) där de förklarade att ”Det finns inte en enda seriös vetenskaplig rapport om skadeverkningar på vare sig djurhälsa eller miljö (...) tvärtom har de gett betydande miljövinster.”

Det bet nu inte. Citygross informationschef förklarade att ”Det kan ju inte vara forskare som ska bestämma om vi ska tillämpa GMO”. (Realtid 101001)

I politiken är det Miljöpartietsom hårdast profilerat sig emot GMO. När partiets Europaparlamentariker Isabella Lövin debatterade GMO i Vetandets värld i P1, fick hon stora problem att försvara partiets position. Hennes moderata Europaparlamentskollega, Christofer Fjellner framhöll att genmodifierade grödor redan gör stor nytta, som det vitaminberikade gyllene riset, och att det ger stora möjligheter att minska på bekämpningsmedel och samtidigt få bättre skördar. Lövins utgångspunkt var att GMO är fel ur alla aspekter. Det ökar användningen av bekämpningsmedel, gynnar storbolagen på böndernas bekostnad och skapar superogärs och resistenta insekter.

Stefan Jansson,professor i cell- och molekylärbiologi vid Umeå universitet och ledamot i Kungliga vetenskapsakademin, var stenhård i sin dom. Han menade att Miljöpartiet bestämt sig för 20 år sedan och sedan inte brytt sig om att forskarvärlden i stort är enig om teknikens ofarlighet. Ungefär som att Lövin skulle ha gått emot forskarna när det gäller utfiskning.

”Miljöpartiet för en linje som är precis på Kollisionskurs med vad forskningen säger” sa Jansson.

Isabella Lövin hamnade rejält på defensiven: ”Jag var inte medveten om att jag var inbjuden hit för att föra en debatt mot en genforskare.”

Resonemanget inom Miljöpartiet tycks vara ungefär detsamma som hos informationschefen på City Gross. Forskarna får säga vad de vill, det spelar ingen roll för vårt ställningstagande.