Ledare

Handelshoppet

Ledare ,
Dragplåster.
Foto:

När Bo Ohlsson expanderar är det ett betydelsefullt exempel på privat kapital som vågar investera lokalt. Mer sådant behövs – och då bör kommunerna både träda fram och backa undan.

Handel och turism är mycket viktiga branscher för Österlen. Inte sällan kombineras de två. Att företag som Bo Ohlsson lyckas locka kunder från många mils omkrets är avgörande för en stor mängd människors försörjning i Tomelilla med omnejd. Det gäller inte enbart de anställda just på det företaget, utan för många fler.

Med en eller ett par starka dragplåster öppnas möjligheter för fler företag att fånga upp kunder. Med det följer nya investeringar, nya jobb och ny näring till Österlenjorden. Det motsatta gäller om företag slutar investera, drar ner eller lägger av helt.

Därför är det mycket goda nyheter att varuhuset Bo Ohlsson även i interneteran vågar tro på framtiden och bygger nytt. Den fysiska handeln utmanas, som så många andra branscher, av den snabba digitala utvecklingen. Men det lär fortsatt vara så att människor även när de tar av sig VR-glasögonen vill uppleva, känna och dofta på plats. I den kategori av handel som Bo Ohlsson och Gekås i Ullared befinner sig, där priset traditionellt är främsta konkurrensmedlet, kan det vara så att upplevelsen blir allt viktigare för kunderna – bara känslan av att ha gjort ett kap räcker inte längre.

Då har också andra entreprenörer runt omkring stor vikt, om det så handlar om en nöjesanläggning riktad till barnfamiljer eller en gourmetrestaurang riktad till dem som har passerat falukorv och makaroner-stadiet. Österlen och Ystad har här en god etablerad position att utgå ifrån.

Betydelsen av privata investeringar är klart underskattad i den politiska diskussionen. Det gäller inte minst i kommunala sammanhang. Visst pratar de flesta kommunpolitiker näringsliv om man frågar dem, men många har svårt att se den verkliga dynamik och den helt avgörande betydelse som entreprenörskap och privat kapital har för att det ska finnas någon välfärd alls att prata om. Och då gäller det inte bara den snäva definitionen av välfärd, den offentliga som finansieras av skattemedel, som egentligen bara är en biprodukt av marknadens åstadkommanden. Har man det begränsade perspektivet är det lätt att näringslivet blir ett särintresse bland andra eller något som behandlas i ett eget utskott, i en egen kommunal förvaltning och så är allt bra med det.

Men så bör det inte fungera. Näringslivet måste finnas närvarande hela tiden i politiska beslut. Det gäller kvalitet på utbildning, vägbyggen, tillgång till rent vatten, skattenivå, detaljplaner, vad som ska drivas i kommunala bolag. och mycket mycket mer.

Varje beslutsfattare måste vara medveten om det förvandlingstryck som det privata näringslivet ständigt befinner sig under. Det går inte att stå still, eftersom det är samma sak som att tyna bort. En bra temperaturmätare på en kommuns framtidsmöjligheter är hur mycket privat kapital det investeras. Om däremot mejlkorgen hos plan- och bygg står tom, byggkranarna lämnar och butikerna sätter upp skylten ”utförsäljning”, då är det fara å färde.