Ledare

Hårt jobb ger välfärd

Ledare Artikeln publicerades
Rikedom byggs sällan i hängmattan.
Foto:David Goldman
Rikedom byggs sällan i hängmattan.

Arbetsmoral, föreningsliv och tillit förklarar Sveriges framgångar.

Den svenska utvandringen till Nordamerika är väldokumenterad. Svårigheten att finna tillhörighet i ett nytt samhälle, saknaden efter hembyn som aldrig gick över. På sina håll ansågs svensken vara lat och lukta illa.

Misären i slumområden som Swede Hollow i Minnesota har skildrats av kulturskribenten Ola Larsmo. Många emigranter gick vilse i alkoholdimmorna, vissa ångrade sin flytt resten av livet. Men de allra flesta bidrog till att bygga landet. Guldet blev aldrig sand, snarare förvandlades sand till guld.

Skandinaver är en av USA:s mest framgångsrika invandrargrupper. Drygt 12 miljoner amerikaner har rötterna i Sverige, Danmark, Norge eller Finland. Deras medianinkomst är högre än det amerikanska genomsnittet. Trots att förfäderna mestadels var enkla bönder, och ättlingarna vuxit upp i ett samhälle utan en stark välfärdsstat, är diasporan rikare än sina avlägsna släktingar i Norden.

Forskaren och författaren Nima Sanandaji använder detta för att ifrågasätta välfärdsstaten som den främsta anledningen till Skandinaviens framgång. I boken Scandinavian Unexceptionalism (IEA), som lanserades tidigare i somras, menar han att kulturella faktorer som arbetsmoral, föreningsliv och tillit har större betydelse – vilket bekräftas av utvandrarna i Nordamerika.

Enligt Sanandaji har en kollektiv strävan att göra rätt för sig gjort Sverige, Danmark, Norge och Finland till några av världens mest välmående länder. Vi måste alltså ta signalerna om en försämrad arbetsmoral på allvar. Det är inte fusk som våra höga skatter ska möjliggöra, utan social rörlighet.

På 1980-talet uppgav åtta av tio svenskar att det vore oacceptabelt att göra anspråk på socialförsäkringar man inte har rätt till. Drygt 30 år senare har den siffran sjunkit till 55 procent. Nästan hälften tycker att det är okej att sjukskriva sig om man är missnöjd med situationen på arbetsplatsen.

De förändrade attityderna är delvis en generationsfråga. När bemanningsföretaget Manpower häromåret frågade 80- och 90-talister om hur många som sjukskrivit sig utan att vara sjuka uppgav 30 procent att man gjort det. Motsvarande siffra för 40-talister var fem procent. De äldre grupperna tyckte också att det var viktigare att alltid prestera sitt yttersta på jobbet.

Var går välfärdens gräns, undrade moderata Svenska Dagbladets ledarsida nyligen (29/7).

Svaret är att gränsen bestäms av kommande generationers vilja att hugga i. Välfärdsstaten ska erbjuda individen hjälp vid sjukdom och fattigdom. Om vi inte är kapabla att respektera andras behov av stöd blir den nordiska samhällsmodellen ohållbar. Då väntar en framtid där var och en får kvalificera sig för välfärd genom egen framgång, precis som i Swede Hollow.