Historielektion för sossar

Ledare Artikeln publicerades
Utan framgångsrika företag finns inget att fördela.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Utan framgångsrika företag finns inget att fördela.

Hög tid att göra upp med den socialdemokratiska historieskrivningen. Det var inte Socialdemokraterna som byggde Sverige.

I dagarna har Socialdemokraterna släppt en ny kampanjfilm med vår allas Stefan Löfven i huvudrollen. Filmen börjar med att en intressant fråga ställs: ”På hundra år har Sverige gått från brutal fattigdom till förebild. Hur gick det till?”

Det socialdemokratiska svaret är det samma som alltid: det är tack vare Socialdemokraterna Sverige blivit ett rikt land med välfärdsstat. Stillbilder på Per Albin Hansson och Olof Palme flimrar förbi. Men det finns två saker i denna socialdemokratiska historieskrivning som skaver.

För det första är grunden till välfärdsstaten inte politisk vilja utan att rikedom överhuvud taget skapas. Utan företag och arbetsamma människor som skapar ekonomiska värden kommer politikerna aldrig att ha något att omfördela.

Men i den Socialdemokratiska historieskrivningen sägs det inget om de lysande kapitalister som genom sin företagsamhet i allra högsta grad lade grunden till välståndet. Vill man ha ett svar på frågan hur Sverige på hundra år har gick från brutal fattigdom till förebild kan man inte utelämna Ivar Kreuger, Knut Wallenberg, Lars Magnus Ericsson, Axel Wenner-Gren, Erling Persson, Ludvig Fredholm, Gustaf de Laval eller Ingvar Kamprad. Inte heller de liberala ekonomiska reformerna under 1800-talet som fick igång de välståndsskapande krafterna.

Men direktörerna, riskkapitalisterna, entreprenörerna och innovatörerna hyllas varken i de socialdemokratiska förstamajtal eller i deras kampanjfilmer. Nej, de är ju ”Guldets kungar” som ”rånar” proletären, som det sjungs i Internationalen när det tågas under de röda fanorna.

För det andra är det en seglivad myt att Socialdemokraterna ensamt byggde upp välfärdsstaten. Enligt den socialdemokratiska historiesynen startade svensk välfärdspolitik 1932 och allt som hänt sedan dess har varit en följd av socialdemokratins reformarbete. Det stämmer inte.

Välfärdsstatens pionjärer var många gånger liberala politiker, som exempelvis den legendariske liberalen Sven Adolf Hedin. Socialdemokraterna var inte heller ensamma om att förorda, i takt med att Sverige tack vare kapitalismen blev rikare, välfärdsreformer, även om skillnader i hur den skulle utformas givetvis fanns. Som bland annat forskarna Andreas Bergh och Lotta Moberg har framfört: ”Den relativt stora blocköverskridande enigheten om centrala ekonomiska och välfärdspolitiska frågor under 1900-talet kan möjligen verka förvånande för den som har lyssnat på den politiska debatten, men den är i själva verket väldokumenterad i forskningen.” Detta fråntar inte Socialdemokraterna en ärofull roll, många gånger en huvudroll, i välfärdsstatens uppbyggnad men ger en mer korrekt historieskrivning.

Spelar allt detta någon roll? Självklart spelar det roll. Hur det gick till är svaret på hur vi ska fortsätta. Det är enbart genom en stark tillväxt, en frodande kapitalism som skapar välstånd, vi kan upprätthålla välfärden. Bygga Sverige starkt. Att ge företag och entreprenörer goda villkor är grunden för den kapitalistiska välfärdsstaten – den enda vi känner. Kanske ABF kan dra i gång en studiecirkel på temat?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Ystads Allehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.