Höjda skatter är fel lösning
Sedan 1995 har inkomstklyftorna ökat dramatiskt i Sverige, enligt statistik från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Vid en jämförelse mellan tjugo länder hade Sverige 1995 de lägsta skillnaderna. I dag ligger Sverige på tionde plats vid samma jämförelse.
Det är naturligtvis inte bra att klyftorna ökar i samhället. Men en närmare granskning visar att det inte är så illa som det ser ut.
OECD har undersökt inkomstskillnaderna genom att mäta hur stor andel av befolkningen som har en inkomst som understiger 50 procent av ett lands medianinkomst. Undersökningen ger ett mått på den relativa fattigdomen i ett land. 1995 var det 3,7 procent av Sveriges hushåll som kom under den gränsen. 2010 hade andelen gått upp till 9,1 procent, vilket är den största ökningen av alla länder i jämförelsen.
Men det här sättet att mäta fattigdomen i ett land är kritiserat.
”Jag brukar inte ta ordet fattigdom i min mun i det sammanhanget. Ett sånt här mått beskriver snarare inkomstspridningen i ett land”, säger Hans Heggemann vid Statistiska Centralbyrån till SvD (15/5).
Ett mer exakt mått är den absoluta fattigdomen i ett land. Den utgår från förmågan att köpa vissa varor eller tjänster. I EU är Sverige ett av de länderna med allra lägst materiell fattigdom.
Det går ändå inte att komma ifrån att klyftorna har ökat de senaste 15 åren i Sverige. Om den trenden håller i sig är det inte bra på längre sikt. Men det är viktigt att veta vad som ligger bakom utvecklingen.
Under samma period har reallönerna ökat kraftigt i Sverige, det vill säga lönerna rensade från inflation. Samtidigt har de som står utanför arbetsmarknaden inte fått ta del av ökningen. Resultatet blir att inkomstklyftorna ökar. Därför är det viktigt att slå vakt om välfärdssystemen och se till att de allra mest behövande får den hjälp de behöver.
En stor invandring under de senaste decennierna är också en orsak till ökande inkomstskillnader, eftersom det lett till att många invandrare börjar ett nytt liv här.
Ett av välfärdens främsta uppdrag är att ge så jämlika förutsättningar som möjligt för varje individ att utvecklas. Då finns det en bra grund för medborgarna att ta ansvar för sitt eget liv. Att skapa rättvisa med höjda skatter och för att i förlängningen utjämna inkomstskillnaderna är kontraproduktivt. På sikt minskar det drivkrafterna för den enskilde att anstränga sig.
Lösningen finns i att rörligheten på arbetsmarknaden blir bättre. Det handlar om att få fler i arbete och att förbättra integrationen av nya svenskar.
Sänkta trösklar in på arbetsmarknaden gör mer för jämlikheten än höjda skatter.
