Joakim Broman: Är stormen över för Sveriges skogsägare?
Dels berättade miljöminister Karolina Skog (MP) den 18 maj att regeringen ska se över och klargöra artskyddsförordningen – något som efterfrågats av såväl myndigheter som skogsägare som fått sin äganderätt ifrågasatt inför avverkningar.
Samma dag presenterade också landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) “Strategi för det nationella skogsprogrammet”, ett inriktningsdokument för hur staten i samarbete med skogsägare, företag, och intresseorganisationer ska främja ett hållbart skogsbruk, där både produktion och miljö gynnas.
Exakt hur det ska gå till, med de målkonflikter som finns mellan effektiv produktion och naturvårdshänsyn, har inte blivit tydligare av strategins “fokusområden”. Men dokumentet innehåller åtminstone några välkomna klargöranden kring skogspolitiken: frihet under ansvar och “en tydligt definierad och långsiktig äganderätt” är fortfarande grunden.
Det är egentligen anmärkningsvärt att dessa principer inte varit givna under mandatperioden, men sådana har förutsättningarna varit.
Då återstår frågan vad berörda aktörer kan vänta sig under nästa mandatperiod. Många skogsägare är exempelvis oroliga över den utredning som lagts fram, som bland annat innehåller förslag om att miljöorganisationer ska kunna överklaga avverkningar.
Ägare till fjällnära skog kan nog inte heller känna sig trygga med att de nya regeltillämpningar som Skogsstyrelsen börjat med kommer att upphöra, eller att värdet på deras skog upprätthålls.
Regeringen pratar gärna om hur viktig skogen är för Sverige. Det är sant, inte minst när klimatförändringarna ska hejdas. 80 procent av klimatutsläppen som sker inom Sveriges gränser binds varje år i markanvändningen, och merparten utgörs av skogen. Att öka den siffran ännu mer, och dessutom använda skogen till att producera biobränslen som kan ersätta fossila drivmedel, är en viktig pusselbit för att lösa klimatfrågan.
Men för att det ska vara möjligt måste såväl skogsägare som företag våga investera i skogen. Det kräver i sin tur långsiktiga spelregler. Kan man lita på att kastvindarna har lagt sig i skogspolitiken?
