Joakim Broman: Joakim Broman: Miljöpartiets skygglappar riskerar gruvorna – och klimatet

Men som Jenny Sonesson skriver på Göteborgs-Postens ledarsida riskeras utvinningen av dessa metaller av regeringens planerade förbud mot prospektering och brytning av uran. Förslaget utreddes under 2017 av Naturvårdsverket och var ute på remiss under hösten. I början av januari 2018 blev remissvaren offentliga. Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, skriver att ett förbud skulle hota Sveriges ställning som gruvnation. Luleå Tekniska Universitet skriver att lagen skulle begränsa möjligheterna att finna och bryta allt från järnmalm till sällsynta jordartsmetaller.

Företrädare för Northvolt, som planerar en stor batterifabrik i Skellefteå, har uttryckt att närheten till mineralfyndigheter vid sidan av vattenkraften var ett viktigt skäl att välja just Skellefteå. Nu hänvisas de till import från framför allt Kina, men även Kongo.

Milt uttryckt är det länder som inte ställer samma miljö- eller arbetsmiljökrav i sin gruvdrift. Men för klimatminister Isabella Lövin (MP) verkar det inte spela någon roll. I maj 2017 motiverade hon uranbrytningsförbudet i Ny Teknik: “Vi har några av världens största urantillgångar i Sverige och det är många företag som är intresserade av att prospektera och det är många som är oroliga över den eventuella utvinningen.”

Att Sverige har stora tillgångar och att företag är intresserade av att göra investeringar hade i kanske kunnat ses som något positivt. Men för Miljöpartiet är symboliken i att förbjuda uranbrytning och straffbeskatta kärnkraften – även om dessa åtgärder leder till ökad koboltbrytning i Kongo eller import av kolkraft – viktigare än att se till helheten.

Man skulle kunna säga att de inte ser skogen för alla träd. Eller att de missar jordartsmetallerna på grund av allt uran. I vilket fall är det dåligt förd politik som varken är bra för miljön, näringslivet eller den globala klimatomställningen.