Ledare

Johanna Nylander: Låt alla få viga

Ledare Artikeln publicerades

Myndighetsutövning borde inte ligga på religiösa samfund.

Så här i Alla hjärtans dag-tider är det säkert en och annan som lovat sin älskade den eviga kärleken, firat livet tillsammans eller helt enkelt börjat planera det där bröllopet som av någon anledning aldrig blivit av än. Men trots alla rosor, geléhjärtan och chokladaskar är inte äktenskap något som lockar alla.

Partiet Liberalerna har ett landsmötesbeslut om att kyrkor inte skall få behålla sin vigselrätt om de inte kan tänka sig att viga homosexuella par. Äktenskapet är ett juridiskt avtal som måste godkännas i ett myndighetsbeslut, och i Sverige kan präster i några av de vanligaste kyrkorna vara just den myndigheten. I alla andra sammanhang, som i skolan, vården och offentliga institutioner är det en självklarhet att myndighetspersonal inte får diskriminera enskilda individer, något som rimligtvis borde gälla äktenskap också. Frågan borde vara: Är det rimligt att kyrkor skall vara statligt sanktionerade myndigheter?

Själv gifte jag mig förra året. Vi lovade varandra kärleken under bar himmel på en takterrass och min farfar som är pastor förrättade ceremonin, som var fantastiskt fin. Innan vigseln ansökte vi om hindersprövning, och det var såklart smidigt att farfar kunde lämna in papperna och godkänna oss gifta, det kan jag inte säga emot.

Tidigare i år var jag på ett annat bröllop med vigsel på en annan terrass, och där hade det ateistiska paret bett en god vän att hålla i ceremonin och skött det juridiska på rådhuset dagen före. En vigsel på deras villkor som kändes lika riktig som vår.

För mig var det viktigt att gifta mig inför Gud och hens församling, och det hade känts fel att ha en pådyvlad ceremoni framför en särskilt utsedd politiker. Samtidigt borde myndighetsutövande inte ligga på religiösa samfund, utan efter en hindersprövning borde vem som helst kunna agera vigselförrättare och intyga att avtalet om giftermål ingåtts av fri vilja, tillsammans med ett par vittnen.

I dag är det i många frikyrkor runt om i landet upp till församlingen eller den enskilda pastorn att bestämma om han eller hon vill viga par med samma kön eller inte. Om kyrkan inte längre hade en särställning som vigselförrättare hade inte det behövt vara ett politiskt problem, utan varje enskild människa fick bestämma. Det finns ju massor av anledningar till varför en präst inte skulle vilja viga ett par, som utifall de inte är kristna, och det vore också väldigt rimligt.

Det finns tusentals olika bibeltolkningar, kyrkoinriktningar och synsätt på världen. Svenska kyrkan separerades från staten för 16 år sedan, och homosexuella par har kunnat ingå äktenskap i snart sju år. Det är dags för äktenskapsbalken att helt neutraliseras, lägga det juridiska ansvaret på staten, och låta människor fritt välja vigselförrättare till den ceremoni de själva vill ha.

Fakta

Johanna Nylander

är liberal debattör och ansvarig för samhällsfrågor på Dataspelsbranschen.

Visa mer...